Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Det stora bohuslänska sillfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
broar över mossar och på andra sidlänta vägsträckor. Ett
hänsynslöst svedjande vållade mången gång stora skogseldar. Och
hur mycket ved slukade ej de gamla öppna spisarna och
brännvinspannorna under husbehovsbränningens tidl I
egenskap av gränslandskap var Bohuslän, i likhet med Halland,
Västergötland och Småland, ofta skådeplats för gränskrig
mellan Sverige och Danmark-Norge, och landskapets
skogar fingo därför lida mycket genom fiendens framfart med
eld och brand. En hänsynslös rovdrift medförde också
sågverksrörelsen på 1600- och 1700-talen, då några av Sveriges
största sågverk lågo i trakten av Uddevalla och Lilla Edet.
Och det värsta av allt var, att i Bohusläns liksom i Hallands
kustbälte omöjliggjorde den pinande västan vinden de
skövlade skogarnas återväxt.
50,000 människor beräknas sillfisket ha dragit till
Bohuslän från olika håll, huvudsakligen från andra kustlandskap.
Givetvis var det ej blott folkets »avskum»,1 som gav sig dit
— tvärtom fanns bland de inflyttade mycket duktigt folk.
Men när det stora sillfiskets tid var ute, blev det öde och
tomt i gamla Bohuslän. Kapellpredikanten Olof Lundbeck
utbrister i sina »Anteckningar rörande bohuslänska
fiskerierna» av anno 1832: »Den som för 25 år sedan såg
bohuslänska skärgården och nu åter får se densamma, skall
knappast kunna avhålla sig från tårar.» Då, säger han, »såg man
stränderna vimla av människor och havet fladdra av segel.
Man såg varje natt utmed hela kusten den präktigaste
illu-mination från fönstren och de på bryggorna blossande
lamp-husen, som mångdubblades mot de rullande vågorna. Allt
var liv och rörelse, och förtjänsterna räknades i tunnor guld.
Nu ser man av ali denna härlighet intet mer än blott ruinerna.
Här och där finner man en lutande koja, som i likhet med
en förfallen gravvård väcker en sorglig känsla även hos den
främmande åskådaren.»
En begåvad och bildad engelsman vid namn Thomas
James — en man som med tiden blev biskop i Kalkutta —
kände sig vid en resa genom Sverige år 1813 sorgligt berörd av
hur folktom och fattig den bohuslänska kusten verkade efter
sillfiskets upphörande fem år förut. »Vi sågo här», berättar
han, »ett klent och utmärglat släkte, så kraftlöst, att deras ben
knappt förmådde bära dem. Ej att undra på att den inrotade
1 Bd VII: 72 st. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
