Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Reformer av finansväsendet och åtgärder till främjande av jordbruket - Det stora bohuslänska sillfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET STORA BOHUSLÄNSKA SILLFISKET.
73
också gamla önskemål. Redan vid seklets mitt hade t. ex.
Faggot ivrat för ett reglerande av spannmålshandeln.
Intressant är, att den svenska regeringen här så att säga
arbetade parallellt med den samtida franska. Kungörelsen om
den svenska spannmålshandelns partiella frigivande sändes
också i översättning till Frankrikes ryktbare generalkontrollör
Turgot, som arbetade för samma mål i sitt land — ett
bevis så gott som något på den samhörighetskänsla, som
besjälade det slutande 1700-talets reformvänner i olika länder.
Det stora bohuslänska sillfisket.
Sid. 71—72.
De 500 trankokerier, som anlades för att utnyttja de
väldiga sillfångsterna, producerade ej blott tran för
belysningsändamål och olja för målning —• även avfallet, det s. k.
trangrumset, hade sitt värde. Det ansågs nämligen som ett
bra gödningsämne.1 Trankokerierna blevo emellertid ett stort
fördärv för Bohusläns skogar. De krävde nämligen ej blott
stora mängder av timmer, plank och bräder som
byggnadsvirke utan slukade också massor av ved. Visserligen
utfärdades år 1778 ett förbud mot eldning med ved vid
trankokerierna, men dels kom det för sent, dels åtlyddes det ej.
Kol och torv förslogo nämligen ej för bränslebehovet.
Holmberg anser, att Bohusläns skogar fingo »sista dråpslaget» under
den stora sillfiskeperioden; och än i dag ha de ej hämtat sig
från den skövling, som då övergick dem.
Dessa skogar hade skattats hårt redan under tidigare
sillfiskeperioder alltsedan medeltiden. Stora mängder ved gick
även åt till den torrkokning av havsvatten för att utvinna
salt, som bedrevs vid saltsjuderierna. Här som annorstädes
hade skogarna dessutom hämmats i sin tillväxt genom
boskapens avbetande av späda trädplantor, medan massor av
ungskog skövlades för att användas till stängsel samt till kavel-
1 Under den stora sillfiskeperioden mot 1800-talets slut
bearbetades det vid guanofabrikerna till sillguano, ett gödningsämne, som var
torrt som sågspån och till stor del såldes till de franska vinodlarne.
Den andra huvudprodukten vid guanofabrikerna var smörjolja,
alltså en förädlad form av tran, som i sin bästa kvalitet var alldeles
vattenklar och luktfri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>