- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
120

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Utbrytningen ur Viborgska viken - Det andra slaget vid Svensksund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i brand! Jag springer i luften.» En av flottans ståtligaste
fregatter kom dock för nära Enigheten, och lågorna kastade
sig över i dess rigg. Efter några sekunder bildade de tre
fartygen ett jättebål, som med stark fart drev ned mot fiendens
fartyg. Men innan faran nådde ryssarne, hördes en
fruktansvärd skräll, och både Brännaren och Enigheten voro
förvandlade till en massa spillror. Karl Axel Löwenhielm, som
befann sig ombord på närmaste fartyg, berättar, att »stympade
lemmar samt träbitar flögo tvärtöver vår galär». Några
ögonblick därefter flög även den brinnande fregatten i luften.[1]

Den svenska örlogsflottan förlorade 6 linjeskepp och 3
fregatter men intet av dem till följd av fiendens eld.
Förklaringen till detta märkliga förhållande ligger framför allt
däri, att den ryske amiralen hade väntat, att svenskarne
skulle göra genombrytningsförsöket genom ett östligare sund,
som var huvudfarleden. När vår flotta nu begagnade den
västliga farleden, blev Tjitjagov så överraskad, att han gav
virriga order och icke hann förflytta sin huvudstyrka till
den kritiska punkten.

Två gånger var konung Gustav nära att falla i rysk
fångenskap. Den kanonslup, på vilken han först befann sig, blev
tagen av ryssarne, men dessförinnan hade konungen i sista
stund räddat sig ombord på ett mera snabbgående fartyg.
Dock var det på ett hår nära, att även detta blivit uppbringat
av fienden.

Sidney Smiths jakt fick grundskott av ryska kanonkulor,
men han själv fiskades upp från ett förbipasserande fartyg
och sattes ombord på det svenska flaggskeppet.

Det andra slaget vid Svensksund.



Det var beundransvärt av Gustav III att mitt i en krets
av klenmodiga rådgivare besluta en ny kraftmätning med
fienden. Därigenom tog han på sig det största ansvar, som
någonsin burits av en svensk flottas befälhavare, men aldrig

[1] Den försumlige befälhavaren på brännaren blev sedan dömd till
arkebusering men »benådades» med livstids straffarbete vid
ankarsmedjan i Karlskrona.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free