Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Gustav IV Adolfs uppslagna förlovningar och hans äktenskap - Enskifte och laga skifte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
sammanhängande kapitel.
makarne saknade ali förmåga att kunna vinna varandras
kärlek.» Men det var inte lätt för fastern att ge goda råd åt
två så envisa oeh inbundna naturer. Och var han en
besvärlig och fordrande pedant, så var hon å sin sida alltför
snarstucken.
Det gick dock småningom bättre, än man kunnat vänta.
Den unga drottningen utvecklades från barn till kvinna och
fick småttingar att glädja sig åt. Och i slutet av år 1800
fäller hertiginnan det omdömet i dagboken, att de unga tu
numera tyckas vara riktigt lyckliga. Drottningen hade ju
också fått så stort inflytande över sin gemål, att hon lyckades
beveka honom att tillsammans med henne resa till hennes
hemland Baden på sommaren 1803.1 Men kungens pedanteri,
hans snarstuckna högfärd och ofta småaktiga stränghet mot
sin omgivning frestade givetvis på drottningens nerver.
Enskifte och laga skifte.
Sid. 582 efter st. 3.
Enskiftet visade sig omöjligt att konsekvent genomföra
annat än på slättbygderna. Därför utfärdades år 1827 en
stadga om laga skifte, en medelväg mellan enskifte
och storskifte.
På de skoglösa slättbygderna hade emellertid enskiftet det
emot sig, att virke till nybyggnader måste hämtas flere mil
från byggnadsplatsen. Därför ansågs skiftet mångenstädes
lika olycksbringande som en eldsvåda. Faktiskt är också,
att ej så få bönder måste gå ifrån gård och grund för denna
reforms skull2.
1 Sid. 140.
2 I Fyrunga by ett par mil söder om Lidköping blev förbittringen
mot den bonde, som begärt enskifte, oerhörd; och ett dovt rykte spred
sig, att byamännen beslutit hans död på den dag, då vårsyn skulle
hållas å byalagets inhägnader.
Den utsatta dagen kom. Under förrättningen hördes en och
annan hotelse, och på aftonen övergingo bönderna till handgripligheter.
Det höjdes rop på att man borde slå ihjäl honom och hela socknen
erlägga mansbot — det bleve ändå inte mer än en riksdaler banko
per man. För att undgå döden genom misshandel kastade sig den olyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
