Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Enskifte och laga skifte - Byliv i gamla tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byliv I gamla TIDER.
135
Efter enskiftet har flerstädes genom arvskiften och
försäljningar en ny splittring av gårdarna ägt rum. På sina
håll har den gått så långt, att många gårdar blivit för små
för att föda sina brukare och dessa ha sjunkit ned i djupaste
armod eller till stor del måste leva på biförtjänster. Så är
fallet särskilt i västra Värmlands och Dals skogsbygder
ävensom i vissa trakter av Dalarne, ett landskap där man
energiskt satt sig emot skiftet.
Byliv i gamla tider.
Sid. 585.
De gamla byarna voro samhällen för sig med många
gemensamma angelägenheter, vilka reglerades genom
byord-ningar. I Danmark hade man byordningar redan på
1400-talet, och dit hörde ju Skåne på den tiden. Den äldsta
bevarade danska byordningen är från 1460, den äldsta
bevarade skånska från 1632.
I Sverige fingo byordningarna laga kraft genom en kunglig
förordning av 1742. Samtidigt utfärdades en
mönsterförordning, som skulle läggas till grund vid omredigeringen av de
många byordningar, som vuxit fram ur byamännens
mångskiftande erfarenheter. Mönsterbyordningen hade till följd,
att litet varstädes byordningarna nedskrevos; och ett stort
antal av dem som bevarats till våra dagar, härröra just från
tiden kring mitten av 1700-talet.
På grundvalen av sin byordning fattade byamännen
beslut på bystämmor, där det avgjordes, när man skulle
så och skörda, när kreaturen skulle släppas i vall och
gärdsgårdarna vara i ordning m. m. Ordförande på bystämman
var en väld byfogde eller ålderman, som övervakade, att
byordningen och bystämmans beslut efterlevdes. Värdig-
lige i den förbiflytande ån i förhoppning att orka simma över den men
drunknade, utan att någon sträckte ut så mycket som ett finger till
hans hjälp.
De tre värsta våldsverkarne blevo trots ihärdigt nekande dömda
att var för sig böta full mansbot eller i brist därav undergå 28 dagars
fängelsestraff vid vatten och bröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
