Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Karl Johans vredesutbrott - Älvdalens porfyrverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
den gången. Sju år därefter kallade konungen sin gamle
rådgivare till sig för att betyga honom sin tacksamhet för hans
»redliga vilja, klara blick och säkra omdöme», och för att
Pop-pius alltid, när de hade olika uppfattning, varit »öppen och
uppriktig». Till bevis på sin erkänsla utnämnde konungen
honom till serafimerriddare.
Älvdalens porfyrverk
sid. 158 st. 4
hade börjat som nödhjälpsarbete i anledning av den svåra
missväxten under 1770-talets första år. Riksrådet Bielke, som
då var ordförande i sällskapet Pro patria, besökte Älvdalen
och fann där i den vackra porfyren en möjlighet att skaffa den
fattiga befolkningen biförtjänster. Så småningom lyckades
han förmå intresserade personer att bilda ett bolag, som kunde
satsa nödigt kapital till verktyg och verkstäder åt
stenhuggare, stensågare och stenslipare. Och så sattes där i gång med
tillverkning av varjehanda slipade och polerade stenvaror,
både större och mindre.
I början av 1800-talet sysselsatte porfyrverket ett femtiotal
arbetare, samtliga tillhörande socknens småbönder. Men vid
de tider på året, då jordbruket behövde dem, lämnade de
arbetet vid porfyrverket. Då måste bolaget ofta ge dem
kredit, för att de ej skulle svälta ihjäl, och mången arbetare
råkade därigenom i sådan skuldsättning, att han aldrig blev fri
därifrån.
En förmån, som mycket bidrog till att dra folk till
porfyrverket, var, att bolaget tillhandahöll sina arbetare både
spannmål och andra varor till självkostnadspris. Åtgärden var
synnerligen välbehövlig i en trakt, som var så fattig på brödsäd,
att befolkningen var van att blanda upp den till 2/s> ja ända
till 4/s med barkmjöl. »Det är», heter det i en reseskildring från
1802, »rysligt att på bägge sidor om vägen se den vackraste
unga skog nedfälld och avbarkad men bliver det än mer, då
man får veta, att ändamålet därmed är — folkets föda.»
Tyvärr kunde Älvdalens porfyrverk aldrig bli någon »affär»,
hur vackra varor man än producerade där. Ytterst berodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
