Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Hans Jansson från Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
slutet av 1848, blott några månader innan kriget ansågs som
en nästan given sak.
Däremot var Hans Jansson en varm vän av
folkundervisning och av dövstuminstitutet vid Manilla. När det gällde
»människosläktets bildning och förädling», fann han inga offer
för stora. Säkerligen har Hans Jansson genom sitt inflytande
i hög grad bidragit till att röja mark för den svenska folkskolan
genom att övervinna de fördomar mot denna skola, som så
ymnigt frodades bland hans ståndsbröder. Avsevärda medel till
upprättande av en folkskola i varje socken ansåg han kunde
vinnas genom indragningar i ecklesiastikstaten på andra håll,
bl. a. genom avskaffande av biskopsämbetet.
I egenskap av rättrogen oppositionsman hade Hans
Jansson ingen smak för hovet. När han blev inbjuden dit, var hans
tacksamhet mycket syrlig. Han »andades aldrig lätt i
hovluften» — orden äro hans egna i ett förtroligt brev — och tyckte
inte om att behöva »krusa för excellenser och andra sådana
stjärnprydda matadorer». Så mycket som möjligt undvek
han alltså hovluften; och påfallande var, att han ej ens
deltog i Karl Johans begravning. Men detta var i stil med en del
skarpa uttryck i den småaktiga oppositionens hänsynslösa
anda, som han fällt om konungen i hans livstid.
Redan vid sin andra riksdag räknades Hans Jansson bland
ledarne för de liberala och som en av de mera betydande
försvararne av ständernas rättigheter gentemot
kungamakten. Tryckfriheten och representationsreformen hade
också i honom en varm anhängare. Han hörde till Töre
Petres och Karl Fredrik Wærns, till Lars Hiertas och Anders
Danielssons närmaste vänner, och även med Crusenstolpe
och Anders Lindeberg umgicks han flitigt. Hans Janssons
anseende var så betydande, att han utsågs till
riksgäldsfull-mäktig. Han skötte sysslan med sin kända
samvetsgrann-het. Men den medförde, att han halva året måste vistas i
huvudstaden.
År 1839 dogo både Anders Danielsson och Longberg. Två
år förut hade Nils Månsson gått bort. Hans Jansson stod nu
närmast till att efter dem övertaga uppgiften som bondeledare
och talman. Regeringen ville också utnämna honom till
talman vid 1840—41 års riksdag. Talmansarvodet lockade med
en välbehövlig förbättring av ekonomin för hans barnrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
