Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Wilhelm von Schubert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Ströms vattudal i Jämtland trivdes vår resenär också
utmärkt. »Jag erfor en känsla av lycka», skrev han,
»bland dessa enkla människor. Mildhet, värdighet och
hjärtlighet tala ur deras blick.» Ett kraftigare och sundare
släkte kan man ej tänka sig än dessa högväxta jämtar, bland
vilka laster och brott äro så gott som okända. »När man
här ger sig bort till avlägsna skogsängar, till fäbodarna eller
på fjällturer, så tar man med sig psalmböcker och postillor.
Om söndagen fiskas aldrig.» Liknande intryck förde han med
sig från Föllinge och andra mer avsides belägna platser i
landskapet. »I Klövsjö lever ett gott slag av människor, så
vänliga, så förekommande och så tacksamma även för det
ringaste. De äro storvuxna och nästan alla välbyggda; deras
tänder äro vita som elfenben.»
Bland härjeådalingarne i Vemdalen kände han sig som hos
gamla bekanta. »En handtryckning av dessa öppna och
redliga människor, vilka i alla medmänniskor se endast sina
bröder och systrar, gick från hjärta till hjärta.» Men i
Lillhärdal fann Schubert dessa vackra egenskaper i ännu högre
grad. »För detta folk är det omöjligt att förställa sig. De
säga rakt fram, vad de tänka, och kalla nästan alla ’du’.»
Schubert beundrade också härjeådalingens förnöjsamhet:
»Han misströstar aldrig, hur knappt han än kan ha det.
Han är övertygad om att hans fattigdom är en Guds
skick-kelse, som länder till hans bästa. Trots knapp och mager
föda är han kraftfull och frisk, tack vare arbete och
sedlighet, och skulle för inget pris i världen vilja byta bort sin
hembygd mot ett annat land.»
Betecknande för de enkla förhållandena i detta landskap
är också, att Schubert mellan Sveg och Kårböle hade som
körkarl »Härjedalens ende läkare, en enkel, tjänstvillig och
anspråkslös bonde. Han hade lärt sin konst av en lika
ostuderad doktor i Falun.» Dock befattade sig mannen endast med
mindre svåra sjukdomar. För resten var han ej blott läkare
utan även en skicklig smed, målare m. m. — med ett ord en
riktig tusenkonstnär.
Oförgätliga skönhetsintryck bevarade vår resenär från en
bestigning av Åreskutan med dess väldiga utsikter över ett
område med 40 mils omkrets. »Vem kan skåda en sådan
oändlighet utan att häpna och tillbedja!» utbrister han andaktsfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
