- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
233

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Wilhelm von Schubert - von Hogguér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Endast på Rigi hade jag en dag en liknande
anblick, som dock ej gick upp mot denna

När han i Ådalen besett Styrnäs’ gamla kyrka, ville han ge
en slant åt kyrkvaktarens hustru till tack för att hon öppnat
kyrkan åt honom, men hon »blev helt bestört». I anslutning
därtill gör Schubert den reflexionen, att »människorna här
tyckas vara av ett särdeles slag: det gör dem större nöje
att tjäna än att belönas». I Torsåkers prästgård på
motsatta sidan av älven upplevde han den 8 augusti en riktigt
arkaisk herdeidyll. Prosten Genberg höll då slåtteröl för
sitt arbetsfolk. »Musik skallade mig till mötes från
sockenstugan. Man dansade med mycken anständighet och takt
och med så hjärtlig glädje, att även åskådaren måste bli
glad. Här visade sig dansen i sin renhet och naturlighet.
Och de dansande saknade ej sin goda välfägnad.»

*     *
*


I slutet av juli 1828 företog den tyske ryttmästaren

von Hogguér


tillsammans med två fransmän en turistfärd från Stockholm
till Lappland, där de under ett par månader levde bland
lapparne och vetgirigt studerade allt nytt och märkligt.
Hogguér talade svenska flytande, ty han var sedan flere år
tillbaka i svensk krigstjänst. Men en stor fördel för
utlänningarne var det ändå, att de i Arjeplog fingo till färdledare en
ypperlig kännare av Lappmarken, nämligen den ryktbare
lappmissionären Petrus Læstadius. Hogguér beskriver
honom som en lång, mager man med blek hy och brinnande
ögon, en drömmare och entusiast, som var »besviken över
att i sitt kall ej ha funnit, vad han drömt om».

Hogguérs reseskildring är, säger dess svenske utgivare,
författaren Harry Blomberg, »en hymn till Sverige; den
svenska ärligheten, renligheten och gästfriheten ha sällan
lovsjungits så betaget. Denne storväxte och skäggige
ryttmästare är också en resenär med rätta sinnelaget. Han vet,
att en resas kanske yppersta behag ligger i den fördomsfria
anammelsen av främmande naturer och sedvänjor; därför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free