Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Kronprins Oskar och hans familj - Oskar I:s tronbestigning - De liberalas förtjusning över Oskar I förbytes i opposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR i:s TRONBESTIGNING.
295
Jag såg dagligen de fyra små prinsarne och deras lilla syster
leka i en avskild trädgård. De hade alla mer eller mindre
sydländska utseenden samt föreföllo mycket glada och muntra.
Inför främmande voro de dock ganska blyga. Deras farfar
hade, sades det, förbjudit, att de skulle få lära franska. Han
ville, att de skulle bliva helt och hållet svenskar.»
Oskar I:s tronbestigning.
Sid. 536 st. 2.
Fredrika Bremer har i ett brev till Malla Silfverstolpe
nedskrivit några ord, som väl teckna stämningen vid Oskar
I:s tronbestigning. »Jag var», säger hon, »med bland folket,
som hyllade och hälsade honom dagen efter hans faders
död. Scenen var vacker och stor. Hos honom var ingenting
egentligen stort, men i hans blick låg något fast, ädelt och rent,
som ingav förtroende och vänliga känslor. I vänlighet
hälsade han folket och hälsades ävenså av detta. Vädret var
milt, solen kastade några klarnande blickar över tavlan,
som den likväl ej fullt belyste. Alltihop hade en viss karaktär
av lugn och trevlighet, men inte var det så fasligt roligt.»
Sin faders begravning gjorde kung Oskar så praktfull som
möjligt, men sin egen kröning däremot så enkel som möjligt.
De liberalas förtjusning över Oskar I
förbytes i opposition.
Sid. 540 efter st. 2.
En man, som stått Oskar I nära allt sedan konungens
barndom, var generalen och diplomaten Karl Gustav Löwenhielm.
Han hade nämligen varit uppvaktande kavaljer hos den
dåvarande kronprinsen. Det kan därför ha sitt intresse att höra,
vad Löwenhielm i sina »Minnen» har att förmäla om
förhållandet mellan konungen och det liberala partiet —
naturligtvis är memoarförfattarens syn på förhållandet färgad av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
