Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band IX
- 1. Sammanhängande kapitel
- Om Lantmannapartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LANTMANNAPARTIET.
369
herremännen Posse och Key samt en rad framstående bönder,
av vilka Karl Ifvarsson länge var den främste.
Emil Key gjorde kanske mest för att skaffa partiet en duglig
organisation, och det var också han, som skrev programmet.
Posse drev på, när det gällde opposition mot regeringen.
Men Karl Ifvarsson och hans vänner bestämde nog oftast
kursen och sågo för övrigt till, att disciplinen upprätthölls.
Det berättas, att när Karl Ifvarsson före en omröstning i
kammaren tog fram sin snusnäsduk, så betydde det, att nu
gällde det en partifråga. Och när bönderna i
Lantmannapartiet sågo den signalen, betänkte de sig säkert mer än en
gång, innan de röstade på annat sätt än cheferna.
Så var Lantmannapartiet ett åskådligt exempel på hur
enighet och organisation ge styrka, och det blev därför i det
ivseendet ett mönster för alla andra riksdagspartier i vårt
\nd.
*
Redan år 1870 sades det man och man emellan, att Karl
Ifvarsson snart nog skulle bli statsråd. Det förefaller dock
föga troligt, att han verkligen skulle ha fått några
erbjudanden i den vägen. I alla händelser var han alldeles för
klok för att ge sig in på ett så äventyrligt företag. Tiden var
inte mogen för att man skulle kunna tänka sig en
statsrådspost tilldelad en »olärd bonde». Och inte nog med att man
hyste den uppfattningen i de högre kretsarna —■ bönderna
själva menade ungefär detsamma. Det visste också Karl
Ifvarsson fullväl. Han insåg, att en bonde, som lät övertala
sig att gå in i ministären, med ens skulle förlora snart sagt allt
sitt inflytande eller, som man på den tiden ofta sade, sitt
»förtroende» bland ståndsbröderna. Ty riksdagsbönderna voro
sedan långliga tider vana vid att misstroget betrakta
regeringen som en främmande, halvt fientlig makt.1
1 Inte ens vid Posses regeringsbildning i april 1880 — då det eljest
ur vår tids synpunkt sett skulle fallit sig helt naturligt — torde Karl
Ifvarsson ha blivit anmodad att gå med i ministären. Både Oskar II
och Arvid Posse kände och delade tidens uppfattning —- eller, om man
så vill, tidens fördomar — och begrepo dessutom lika väl som Ifvarsson
själv, att han spelade en mycket större roll utom statsrådet, än han
skulle kunna göra som medlem därav. Däremot blev Ifvarsson utnämnd
till vice talman i andra kammaren och blev något senare Vasariddare,
en då för tiden högst sällsynt utmärkelse åt en riksdagsbonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0369.html
