Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Oskar II:s kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR Ii:s KRÖNING.
381
kammaren vägrade att framställa den vanliga begäran, »att
konungen täcktes låta kröna sig». För honom var det, som
han skrev till ärkebiskop Sundberg, en självklar sak, att
han skulle krönas. Men för män, sådana som Karl Ifvarsson
och Adolf Hedin, var det lika självklart, att kröningsståten
borde avskaffas. Hemmansägaren Ola Bosson Olsson från
Maglehult i Kristianstads län lindade in sitt avslagsyrkande
i fagert tal om att han ansåg sig ha anledning tro, det Kungl.
Maj:t ville bespara statsverket utgifterna för kröningen.
»Därför vore det orätt av riksdagen att så gott som tvinga (1)
Kungl. Maj:t till en dylik ceremoni med åtföljande stora
kostnader.»
Rakt på sak gick däremot smålänningen Jöns Pehrsson från
Sunnerbo härad, en man som hade för vana att hotfullt dundra
om »folkvilja» och »folkvälde», som ansåg sig begripa allt
mellan himmel och jord och ville avskaffa sådan lyx som
ämbetsmännens pensioner. Han försökte pruta ned
statsanslaget till kröningen från de beräknade 70,000 riksdalerna till
20,000 och menade på, att »Deras Majestäter kunde släppa till
resten av egna medel».
I samma anda yttrade sig den unge radikalen Ivar Månsson
i Trää, som ett par årtionden senare blev en mäkta myndig
ledare för det då konservativa Lantmannapartiet och efter
ännu ett årtionde skulle hugnas med en befattning som
domänintendent. Han »hade», sade han, »hoppats, att vår
upplyste konung skulle fästa avseende vid Andra kammarens
åsikter, att största enkelhet såväl vid kröningsceremonin
som annars borde iakttagas».
Från Östgötabänken hördes komminister Törnfelt uttala
den förhoppningen, att »denna smörjelse måtte bliva den
sista. Han fick sin bön uppfylld. Mänskligt att döma blev
Oskar II:s och drottning Sofias kröning den sista ceremonin
av detta slag i Sveriges land. När Gustav V »uppsteg på
folkliga Danmark fann man för ett tiotal år sedan, att riksdagens
öppnande skedde på ett alltför torftigt och stillöst sätt. Man beslöt
därför att åtminstone i någon mån fiffa upp ceremonielet. Så
infördes bl. a. e1t slags trontal, som statsministern numera brukar läsa upp.
I de nya diktaturstaterna av olika kulör lägger man i dagen en rent
otrolig uppfinningsförmåga, när det gäller att underhålla och uppliva
folket med paradtillställningar och »statsakter» av allehanda slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
