Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Oskar II:s kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
sig. Det berättas, att, när hans kröning var över, skyndade
han att klä om sig, och så gick han ut i en enkel
promenadkostym och spatserade med cigarr i mun mitt ibland
de folkhopar, som strömmade hemåt efter att ha beskådat
den stora tilldragelsen.
Sedan riksens ständer sista gången hemförlovats med
ali övlig solennitet, minskade man, som sagt, åtskilligt på
dithörande ceremonier. »Rikshärolden» upphörde att utlysa
riksdagen på gator och torg; de deputationer, genom vilka
stånden hälsat varandra och den kungliga familjens medlemmar,
upphörde naturligtvis, och statsministrarne behövde ej längre
uppträda i hermelinsmantlar och fjäderprydda hattar.1 Några
år därefter, 1869, upphörde seden, att talmännen, efter att
ha vid riksdagens öppnande framfört kamrarnas undersåtliga
vördnad, gingo fram till konungen och kysste honom på
hand.
När fråga var om Oskar II:s kröning i början av 1873 års
riksdag, kom det emellertid, som sagt, en fnurra på tråden.
Konung Oskar, som i motsats till sin broder verkligen satte
stort värde på »royauténs imposanta emblemer»2 och tillade dem
mycken betydelse,3 blev både ledsen och förtörnad, då Andra
1 Även de tilltalsord, med vilka konungen börjar trontalet, måste
mycket förenklas och förkortas, då adel, präster, borgare och bönder
avlöstes av riksdagens två kamrar. Förut hette det helt pompöst:
»Välborne, ädle och välbördige, ärevördige, vördige och vällärde,
äre-borne, förståndige, välaktade, hedervärde och redelige gode herrar
och svenske män!» Därefter blev hälsningsordet helt enkelt: »Gode
herrar och svenske män!» Men efter författningsrevisionen 1921, när
även kvinnor gjorde sitt inträde i riksdagen, dugde inte heller den
hälsningen. I stället börjar kungen nu sitt trontal med orden
»Svenska män och kvinnor, valda ombud för Sveriges folk!» Enkelt
och sakligt, men en smula prosaiskt.
2 Kungavärdighetens vördnadsbjudande sinnebilder.
3 Att statsceremonier och officiell ståt och prakt ingalunda sakna
betydelse börjar åter även i vår demokratiska tid bli uppenbart.
Redan de statskloka romarne visste fullväl, att folket vill ha icke
blott bröd utan även skådespel. Och så litet förändras
människonaturen på ett par tusen år, att denna berömda regel är fullt
tillämplig än i dag. I England fasthåller man ju med en rent rörande trohet
vid alla gamla ceremonier. Men även i republikerna söker man gärna
ge t. ex. statschefernas framträdande en så ståtlig prägel som möjligt.
Så är fallet i både Förenta staterna och Frankrike, ja även i det
genomdemokratiska Finland. I det likaledes synnerligen enkla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
