Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Oskar II:s politiska rundresa sommaren 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
hans förehavanden och uttalanden betraktades med åtskillig
misstänksamhet. De flesta tidningarna voro sedan åratal
vana vid att hacka på Tyskland och »herr Bismarck», och det
gjorde de även nu,1 isynnerhet när han vid detta tillfälle fick
mottaga den högsta svenska ordensutmärkelsen,
Serafimerorden. Men allra mest misstyckte man ett tal, som kung
Oskar höll till kejsar Vilhelm under en festlighet i en tysk
officersmäss. Han tackade därvid för den vänskap, kejsaren
i många år visat honom, och uttryckte en önskan, att »våra
arméers vapenbrödraskap måtte bliva allt innerligare och gå
hand i hand med närmandet av våra folk». Det farliga ordet
»vapenbrödraskap» dementerades emellertid — kungen hade
bara sagt »kamratskap»! Och den omständigheten, att
utrikesministern stannat hemma, gjorde det lättare att försäkra,
att besöket blott avsåg att vara en formell artighetsvisit.
I själva verket var emellertid visiten i Berlin något annat
och mera, nämligen ett mycket viktigt och mycket klokt —
för att inte säga nödvändigt —- politiskt företag. Det betydde
faktiskt en utrikespolitisk omorientering, föranledd av det helt
förändrade maktläget i Europa. Att Tyskland icke blott
militärt utan även i andra avseenden — inte minst kulturellt —
intagit platsen som den europeiska kontinentens främsta stat
var kung Oskar en av de första i Sverige, som upptäckte, och
han handlade nu i överensstämmelse härmed.
Från Tyskland, där kungen vistades bortåt fjorton dagar,
reste han hem till Stockholm igen. I början av juli styrde han
kosan österut. Först for han till Moskva och därifrån till
S:t Petersburg. Ingenting hade underlåtits vare sig från svensk
eller från rysk sida för att utplåna minnet av tidigare
fiendskap. Så t. ex. hade kungen icke aktat för rov att på själva
Poltavadagen »intåga i den med förenade svenska och ryska
flaggor rikt smyckade tsarstaden» Moskva, där han »mottogs
med jubel av det lättrörda ryska folket» — allt enligt en
svensk hovkrönikör. Hela resan var för övrigt en oavbruten
serie av fester, utmärkta av en oerhörd lyx. En av de
medföljande svenska hovmännen uppskattade den summa,
besöket kostat den ryske värden, till minst en halv million.
Den nattliga fest, som ägde rum vid sommarpalatset Peter-
1 Den danska pressen var inte heller särskilt nådig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
