Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Oskar II:s politiska rundresa sommaren 1875 - Den sista spillran av Sveriges Östersjövälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SISTA SPILLRAN AV SVERIGES ÖSTERSJÖVÄLDE. 405
hof, var som en saga ur »Tusen och en natt». Den berömda
ryska balettkåren dansade på en ö, som plötsligen upplystes
av 80,000 lampor; när taptot gick i lägret vid Krasnoje Selö,
spelades musiken av 1,000 musikanter o. s. v. i denna stil.
Hjärtligheten var stor och allmän. Tsarens bror, storfurst
Konstantin, som var befälhavare på ryska flottan, hälsade
den svenske amiralen, då han gjorde honom sin
uppvaktning, med stora famnen och utropade: »Denna dag, då jag
såsom vänner tager emot svenska sjömän, är en av de
lyckligaste i mitt liv.»
Kungabesöket fick naturligtvis inte den följden, att den
ryska faran avlägsnades, eller att den svenska folkopinionen
plötsligt började betrakta ryssarne som vänner, men den gjorde
för en tid slut på årtiondens ganska onödiga och i längden
farliga irritation och misstämning.
Den sista spillran av Sveriges
Östersjövälde.
Det är numera inte många svenskar, som minnas, att Sverige
ända till 1903 hade en besittning söder om Östersjön. Så var
det emellertid: staden Wismar i Mecklenburg-Schwerin stod
•— formellt, naturligtvis — under svensk överhöghet till
midsommartiden 1903.
Saken var den, att Gustav IV Adolf 1803 behövde pengar.
Då erbjöd sig Mecklenburg att köpa Wismar för en
förhållandevis mycket stor summa, nämligen 5 millioner kronor. Av
olika skäl enades man emellertid om att affären skulle ordnas
så, att Wismar med område förpantades till Mecklenburg
för en tid av 100 år. Om Sverige, när den tiden utlupit,
ville inlösa panten, skulle betalningen ske med 5 millioner
kronor + 3 procents ränta på ränta, d. v. s. det nätta
beloppet av 96 millioner kronor.
Redan av detta skäl var det naturligtvis omöjligt för
svenskarne att tänka på inlösning. Att Wismars invånarantal stigit
från 6,000 till 200,000, att det 1903 var en rätt blomstrande
handelsstad kunde i detta fall inte spela någon roll. Vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
