Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - En svensk insats i stormakternas kamp om kolonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SVENSK INSATS I STORMAKTERNAS KAMP OM KOLONIER. 407
representanter, och efter några år togo tyskarne honom helt
enkelt till fånga och förde honom till en av sina besittningar i
Afrika. I stället tillsattes en ny konung vid namn Mataafa,
men stridigheterna på ön ville inte upphöra. Då slöts år
1889 ett fördrag mellan de tre »intresserade» stormakterna,
som gick ut på, att Malietoa åter skulle bli konung över ett
»självständigt» Samoa, och att en av Sveriges konung tillsatt
överdomare eller skiljedomare skulle tillse, att särskilt de
ekonomiska tvisterna blevo bilagda. Till innehavare av denna
grannlaga befattning utsågs en synnerligen dugande ung
ämbetsman, hovrättsassessorn Conrad Cedercrantz.1
Så långt var nu allt gott och väl, men år 1899 dog Malietoa.
Då brakade det löst på allvar. Tyskarne ville ha Mataafa
tillbaka som kung, men engelsmän och amerikaner vägrade.
Det blev inbördeskrig, och ett par engelska och ett amerikanskt
krigsfartyg bombarderade huvudstaden Apia, satte i gång med
flera landstigningsexpeditioner och försågo för övrigt
Ma-taafas motståndare med vapen. Så kunde det emellertid inte
få fortgå — de tre stormakterna kunde ju ändå inte ge sig i
krig för Samoas skull. De slöto därför ett fördrag i Berlin,
som gick ut på att England drog sig helt tillbaka, och att
ögruppen delades mellan Tyskland och U. S. A.
Under »kriget», vilket i fördraget i något förskönande ord
kallades »vissa militära operationer», hade åtskillig skada
och förlust drabbat de vita på ön, och dessa gjorde nu anspråk
på ersättning. För att få avgjort, vem som skulle gälda dessa,
kommo makterna överens om att utse Oskar II till
skiljedomare. Kungen mottog uppdraget,2 som egentligen gick ut på
att bedöma, om bombardemanget, vapenutdelningen o. s. v.
varit av förhållandena påkallade eller nödvändiga för att
återkalla de sinsemellan kämpande infödingarne till
ordningen. Sedan Oskar II fått sig alla handlingarna i målet
tillsända och noga studerat dem, fann han, att så icke var fallet.
Han fällde därpå den domen, att engelska och amerikanska
regeringarna voro ansvariga för de förluster, som drabbat
befolkningen, och med den domen läto sig de stora makterna nöja.
1 Cedercrantz var överdomare på Samoa 1890—93. Han blev sedan
ledamot av eller president i flere internationella skiljedomstolar och
landshövding i Kalmar län. Han dog år 1932.
2 Jfr Bd IX : 254.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
