- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
454

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Hygieniska samhällsfrågor - Några nya notiser om koleraepidemierna 1834 och 1853

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

454

SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Ett årtionde efter det bd IX först utkom fingo vi äntligen en
steriliseringslag. Den trädde i kraft på nyåret 1935.
Därmed är en första insats gjord till effektivare kamp mot
en svår röta på folkstocken; men mer än så är det icke, ty
lagen är så ytterst försiktigt avfattad och har åtminstone
hittills i stora delar av vårt land blivit så lamt tillämpad,
att i län med 1—2 tusen sinnesslöa individer blott en eller
ett par steriliseringar företagits under den tid av ett och ett
halvt år, för vilken statistik finns tillgänglig. I stort sett
fortsätta de sinnesslöa — vilka ofta äro särskilt fruktsamma
— att avla en livsoduglig och beklagansvärd avkomma.
Och varför påbjuder ej lagen hos oss, liksom i Förenta
staterna, sterilisering av grova sexualförbrytare utan låter
dem efter en tids vistelse i något av våra humant inrättade
fängelser åter bli en fara för värnlösa kvinnor och oskyldiga
barn?

Några nya notiser om koleraepidemierna
1834 och 1853.

Sid. 467—474.

Från koleraåret 1834 berättas, att man i det svårt hemsökta
Göteborg snart inte kunde få något folk, som ville åta sig
det farliga sjukvårdsvärvet. Då hittade man på att leja
åttio av stadens allmänna kvinnor. De voro villiga, ty i tider
sådana som dessa riskerade de annars att svälta ihjäl. Och
nu inträffade det märkvärdiga, att av dessa kvinnor, som
handskades med de sjuka dag och natt, dog blott en enda.
Många sågo däri ett nytt bevis på det gamla ordspråket om
ont krut. Antagligen voro dessa kvinnor så infekterade av annat
sjukdomsgift, att kolerasmittan inte bet på dem. Det är
nämligen en gammal erfarenhet, att personer med kroniska
sjukdomar ej äro så utsatta för epidemier som friska människor.

Göteborg var inte den enda plats på "Västkusten, som led
svårt av koleran. Farsoten rasade även i bohuslänska
skärgården. På de stora fiskelägena Mollösund, Gullholmen och
Grundsund ryckte den bort mellan V4 och 1/5 av befolkningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free