Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Strindbergs äktenskap. August Strindberg och Siri von Essen - Strindberg och Frida Uhl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
tunna, nästan vita manen fuktig av ansträngningen att
hålla sig uppe, satt han i sin gamla brunrutiga nattrock och
hörde på. Brevet var sakligt, återhållet, nästan kallt i sin
torra framställning, men han snyftade under läsningen och
snöt sig oupphörligt. Då Greta slutat, gick han in i det andra
rummet och återkom, klädd i en gammal svart nattrock
med vit halsduk som till frack. Han ville på sitt stilla sätt
hedra henne, som han snart skulle följa i döden.
Siri von Essen begrovs i Stockholm i sina föräldrars grav.
Tidigt på morgonen dagen före hennes begravningsdag
kallade Strindberg sin dotter Greta till sig. Han satt vid
skrivbordet med ryggen åt henne och frågade, om barnen skulle ha
något emot, om han ’skickade en krans till Mammas grav’.
En större glädje kunde han inte ha gjort lilla Greta i hennes
sorg.
Men när den solbelysta kransen, bunden av lager och liljor,
gungade på hennes kista, fladdrade två tomma, vita
sidenband i vårblåsten. Vad menade den tyste givaren? En
utplånad skrift? En osynlig inskription? Vad menade hans
vita liljor? Hade han frikänt henne?»
Strindberg och Frida Uhl.
Sid. 528 st. 2.
Första gången den tjuguåriga Frida Uhl såg den 23 år äldre
August Strindberg, skalden som hela Berlin talade om, var
en januarikväll 1893 på en bjudning hos en rik litteratur- och
konstälskare i trakten av Tiergarten. Värden höll öppen
taffel och hade öppen portmonnä för alla möjliga begåvningar
och bohemer inom konst och litteratur. Frida Uhl har själv
skildrat sitt första intryck av den märklige diktarfursten:
»En hög, dyster gestalt, iförd en slängkappa — han är
nämligen just i färd med att säga farväl till värdinnan. Som en
skrovlig grå klippa står han där. Stengrå är kappan, sten^
grått håret; som av grå sten är det mäktiga huvudet, grå
irrande ögonen, grå de ihåliga kinderna. Flygande holländaren!
Jag kan inte vända mina ögon ifrån honom.» Så bli de av
värdinnan föreställda för varandra. »Fröken Uhl från Wien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
