- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
467

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Strindberg och Frida Uhl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRINDBERG OCH FRIDA UHL.

467

att på det här viset kommer det att fortgå, vare sig de gifta
sig eller ej. Bättre då att de fira det tillämnade bröllopet.
»Ställ inte till någon skandal!» säger hon till »dottern». »Gräla
vidare efter det ni har blivit giftal Inom äktenskapet är det
legitimt och vanligt.»

Men hon är rädd för det geniala nervknippe, som bär
namnet August Strindberg. Hon känner ängslan för att han rätt
som det är skall bli tokig. När han diktar, och när han målar,
bryter geniet fram som en naturkraft. »Men där finns inte
spår till något sunt, glatt skapande, snarare en drift, som när
en förbrytare drivs till ett mord. Hemskt, verkligt hemskt!
Jag förstår inte, att Frida har mod att anförtro sig åt en
sådan människa. Men de två kan man inte längre skilja
från varandra — tvärtom måste jag göra allt för att så snart
som möjligt föra ihop dem. Jag är rädd, att hans kärlek
till henne mer är av sinnlig natur, ty andligen kan Frida
inte tillfredsställa den mannen — det kan över huvud taget
ingen kvinna. Fridas kärlek till honom är, i motsats till
hans, ren litterär beundran och avgudisk dyrkan av hans
snille. Jag tror inte hon skulle våga sig på att falla honom

om halsen, om han inte tillåter eller fordrar det.»

*



Bröllopet mellan August Strindberg och Frida Uhl stod
på Helgoland1, som då ännu tillhörde England, vars
äktenskapslagar ej voro så rigorösa som de tyska.

1 Där förrättas vigseln efter engelsk ritual med en mängd frågor
till brud och brudgum. När den frågan kom: »Svär Ni att aldrig bära
en annans barn under Ert hjärta?» så riktade vigselförrättaren den i
sin tankspriddhet även till brudgummen. Och högtidligt och
uppriktigt, på världens mest ogrammatikaliska tyska med ena handen
på bibeln och den andra lyft till ed bedyrade August Strindberg: »Jag
svär att aldrig bära en annans barn under mitt hjärta.» Men då
förmådde bruden omöjligen hålla tillbaka ett skallande skratt. Det
glädjeutbrottet blev inte symboliskt för det äktenskap, som nu
började.

Det ville mycken humor till för att uppfatta det komiska i att
under själva bröllopsnatten Strindberg for upp ur drömmen och ville
strypa henne. Man kan nästan förstå den nyvordna fru Strindberg,
då hon berättar: »Trots hans lugnande försäkran, att angreppet inte
hade gällt mig utan sannolikt av gammal vana hans första hustru,
somnade jag inte på en lång stund.» När en vecka gått konstaterar
den unga frun att hon är namnlöst lycklig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free