Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Strindberg och Frida Uhl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
böja mig djupt och be dig om förlåtelse för den orätt,
världen tillfogar dig.»
De förlova sig med varandra, men Strindbergs ständiga
ekonomiska bekymmer lägga hinder i vägen för ett äktenskap.
Och sina förbindelser med andra kvinnor fortsätter han även
sedan de förlovat sig med varandra. Frida suckar för sig
själv: »Jag vet, jag vet: mannen behöver en kvinna! Jag
vet. Men varför söka de efter vår själ, när de sedan kunna
undvara den så lätt.»
Men han har en rent hypnotisk makt över henne — därom
vittnar varje rad om honom i hennes självbiografi. Allt
vad han gör ser lion i förskönande dager. Det är ju den store,
oförliknelige Strindberg! »Hur kunde du», frågar hon, »ha
ett förhållande med deri kvinnan. Du älskar henne ju inte.
Du älskar ju mig.» — Och svaret kommer, äkta
Strind-bergskt: »Vet man någonsin varför? Ingen orsak och så många.»
Och så godtar hon helt Den stores förklaring, när han
fullkomligt sakligt skildrar den motbjudande scenen med alla
dess fula och råa detaljer. Hennes reflexion blir: »Han har
ingenting att bikta — allting har fogat sig så, oundvikligt.»
Och när han utvecklar för henne, att »det hela hade varit en
fars och ingen tragedi», så är hennes »stilkänsla» tillfredsställd.
Men kort före bröllopet ställer han till en scen. Plötsligt
fordrar han, att hon skall bekänna, att hon naken suttit
modell för en viss målares tavla. »Milda himmel», stammar
hon hjälplös, »det var inte jag ... det var en annan!» —
»Aha, du erkänner! ’En annan!’ — det är en slug lögn. Det
betyder, att du erkänner! Olyckligtvis för dig har jag varit
gift i tretton år. Jag känner till den där lögnen liksom jag
känner till de andra!» Efter denna triumf går han sin väg.
Hon slår upp fönstret och ropar förtvivlad på honom. Han
hör henne men vänder sig inte om.
En stund därefter skriver hon ett brev, av innehåll att
efter detta slag i ansiktet vill hon inte gifta sig med honom.
Men så långt var det inte hans mening att gå. »Jag lider»,
skriver han, »av den tanken, att du lider. Jag kan icke göra
andra illal Om jag blott kunde det! Jag har ju icke
anklagat dig — jag har endast frågat.»
Den som nu tar saken i sin hand, är Frida Uhls äldre syster.
Hon är som en mor för »barnet» och får snart klart för sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
