Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band IX
- 1. Sammanhängande kapitel
- Något om Strindbergs vetenskapliga funderingar
- Om Strindbergs misstänksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Engström påpekade detta grova elementära misstag,
log Strindberg bara: »Vad spelar det för roll, ett litet
misstag då och då, när jag har rätt i huvudsak!» Och felet fick
stå orättat kvar i bokens andra upplaga.
Om Strindbergs misstänksamhet
sid. 541 st. 1
har hans gode vän, författaren Birger Mörner i sin
Strindbergsbok berättat följande historia.
Det var på våren 1891. Strindberg bodde ute i
Stockholms skärgård, och Mörner hälsade på honom. Strindberg
anförtrodde honom, att han var omgiven av fiender, som
t. o. m. ville bryta sig in hos honom och tillägna sig
resultaten av hans kemiska analyser. »Och du kan inte tro, så
raffinerade de är i sin elakhet. Hör bara! Du vet ju, att
jag älskar att röka cigarretter. Det vet fienderna, men de
vet också, att jag inte har råd att köpa några, på sin höjd
de uslaste! Bon! För en månad sedan kom ett paket till
mig — jag tror det var från Helsingborg eller Malmö. Men
ingen känd avsändare. Det var sänt från en cigarraffär.
Och vet du, vad det innehöll?»
»En helvetesmaskin?»
»Nej du! Cigarretter! Cigarretter av den allra
härligaste kvalitet. Tänk nu efter!»
»Men», svarade Mörner »det var väl inget ont i det? Det
var väl bara välmening!»
»Förstår du då inte det raffinerade i attentatet. Den som
sände dem, räknade naturligtvis helt psykologiskt ut, att
eftersom de var mycket goda, skulle jag inte ge mig någon
ro, förrän de var slut, och då skulle mina kval och min
längtan mångdubblas.»
»Men käre Strindberg», sade Mörner. »Det var jag, som
sände dem från Helsingborg. Där finns en förträfflig
cigarraffär, som äges av en fru Möller. Hon hade fått in en
alldeles utmärkt ny cigarrett, som heter Khediv; och eftersom
jag hade bråttom, bad jag henne sända dig dem direkt.»
Då gick »den förföljde» över till ett annat samtalsämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0477.html
