- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
474

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Jenny Lindiana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

474

SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Jenny Lindiana.

Sid. 614, 618, 619.

Fru Tornérhjelm, en av våra mest uppburna
amatörsångerskor bland Jenny Linds samtida, har berättat några
minnen av sitt sammanträffande med den stora konstnärinnan.
Första gången hon såg henne, voro de bägge barn. När lilla
Jenny var sminkad för scenen och levde för sin roll, kunde
hon se riktigt söt ut, men i vardagslag var hon bara »en liten
blek flicka med buttert ansiktsuttryck». Men hennes blick
var »djup, liksom frånvarande, och hennes panna klar och
intelligent». Framför allt fängslade hon dock genom »den
sil-verklocklikt rena rösten».

Längre fram i tiden träffade fru Tornérhjelm den då
världsberömda sångerskan i societeten men gjorde den iakttagelsen,
att »samma slutna min och drömmande blick, som förvånat
mig hos barnet, ännu funnos kvar hos den unga flickan. Hon
såg ej särskilt på någon och samtalade med ingen. Snart
spelades upp till vals, och hon omringades av herrar, vilka
tävlade om äran att föra henne i dansen. Hon dansade med stort
behag och lätthet men tycktes så litet medveten om vad som
omgav henne, att hon nästan liknade en sömngångerska.»
Men när en begåvad blott tolvårig musiker började spela piano,
satte hon sig bredvid honom. Och nu »ljusnade och
förskönades hennes anletsdrag på ett underbart sätt. Det soliga
leendet och den strålande blicken bröto fram i ali sin glans.»
Endast i sådana stunder tycktes livet le mot den så rikt
begåvade konstnärinnan. »’Finns då ingen lycka på jorden?’
tänkte jag vemodigt och kände nästan medlidande med denna

så utomordentligt högt uppburna sångardrottning.»

*



I och med publicerandet genom Lotten Dahlgren av Jenny
Linds brev till sin förmyndare och faderlige vän,
hovrättsrådet Henrik Mathias Munthe, ha vi kommit henne som
människa vida närmare än förut. Korrespondensen är
helt enkelt förtjusande och utgör ett vackert minnesmärke
över Jenny Linds omfattande välgörenhet. Här får man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free