Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten blir reformator - Det stora avgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
två och sedan till tre månaders mistning av fribrödet och
slutligen till förvisning från hospitalet, »förty detta fribröd
är skickat för deras skull, som sig redeliga hålla vilja».
Till allt annat, som gjorde kyrkoherdens syssla tung,
kom också, att lönen var mycket klen. Men till gengäld
utvecklade sig den plägseden, att själasörjaren — höll krog;
och år 1653 fick han formligt privilegium därpå. »Till
något underhåll i sitt hushåll» erhöll han då rätt att »låta sälja
öl, brännvin och annat slikt till de sjöfarande och andra,
som sådant begära till köps».
Året förut hade Danviken en kyrkoherde, som särdeles
energiskt arbetade för omsättningen av sina spritvaror —
han var nämligen själv sin bästa krogkund. I en samtida
redogörelse för hans liv och leverne heter det, att han drack
så, att »det är intet förstånd hos honom». Han yttrar
oskickeliga ord och förorsakar allmän förargelse. Redan efter
halvtannat års tjänstgöring blir han anmäld för konsistorium;
men då man hotar att sätta honom i en cell, avger han i
förskräckelsen ett löfte att aldrig mer »dricka tobak eller
brännvin». Han bryter dock snart sitt löfte, »slår sin hustru sönder
och samman» och blir avsatt år 1652.
Som även inrättningens föreståndare höllo krog och det
fanns ytterligare en dylik lokal på den till Danviken hörande
Siklaön, kan man förstå, hur livet i denna trakt skulle
gestalta sig. Och ändå fingo fattighjonen två liter öl om dagen
till maten, ja de spetälske nära tre.
Ofta klagas över det spritbegär, som rådde bland
Danviksfolket. »Många gåvo bort maten för brännvin», säger
Stockholms borgmästare om dem år 1699. Även sina kläder
sålde eller pantsatte de på krogar i huvudstaden. År 1754
måste Kungl. Maj:t »förbjuda allmänheten att handla med
Danvikshjon eller borga starkvaror åt dem, särdeles dem,
som äro begivna på starka drycker eller till sina sinnen ej
väl förvarade». På Gustav III:s tid visa myndigheterna
även benägenhet att gripa in mot kyrkoherdens krogrättigheter,
i det man vägrar att göra den nya kyrkoherdebostaden
så stor, att den räcker även till serveringslokal.
På Karl XI:s tid fick kyrkoherden ett biträde i sitt dryga
arbete. Medhjälparen skulle vara både predikobiträde och
»pedagogus». I många av de familjer, som vistades på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
