Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Upprorsmakare
- Daljunkerns uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göstav». Konungens och daljunkerns vänner försökte var
för sig att vinna anhängare och skickade för den skull ut
bud till andra socknar. Därvid hände allt emellanåt, att
budbärarne stötte på varandra; »och skedde mycket mord
där och var emellan desse parti», säger Peder Svart.
 |
Konung Gustav I:s egenhändiga namnteckning.
(»Gustaff medh eghen hond.») |
Men »när dalekarlarne sågo, att Rättvik och Gagnev och hela
bergslagen voro emot dem och de hade icke heller annat att
vänta av allmogen ute på slättbygden, begynte de få loppor i
örat och tänka sig om, uti vad farlighet de stadde voro, och
begynte så störste parten tveka, om han skulle vara herr Stens
son», säger Peder Svart.
Nu fann Gustav på ett bra medel: han lät fru Kristina
Gyllenstierna själv skriva ett brev till bonddrängen, som påstod
sig vara hennes son, och förklara honom för uppenbar
lögnare. Hon hade icke förgätit, sade hon, huru många barn
Gud givit henne med hennes make, salig herr Sten. »Sin
förste son — skrev hon — Nils Stensson, såg hon död i
ansiktet för någon tid sedan i Uppsala. Den andre hennes
son, Svante Stensson, visste hon väl var han var.» Sedan
uppräknade hon alla sina barn vid namn. »Men dig»,
fortsatte hon, »kännes jag intet vid. Ditt eget samvete skall vittna
både inför Gud och människor, att du ljuger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0097.html
