- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
105

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upprorsmakare - Klockupproret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

levde blott för att få tillfredsställa sitt hat på »den gudlöse
kättaren Gustav Eriksson», samt den förrymde gamle Ture
Jönsson, som så många gånger bytt om skinn.

Gustav Trolle skrävlade i ett brev till hälsingarne med
att han klagat över Gustav inför både påven, kejsaren och
»alle andre kristne förstår och herrar. Ja, käre vänner»,
hette det vidare, »vår heligaste fader Påven och Kejsaren
hava nu för min långa åklagans skull hulpit och givit mig
en förstelig makt emot den gudsförrädaren, gudelöse
kättaren och Sveriges rikes fördärvaren Gustav Eriksson.»

Den forne ärkebiskopen, den forne Skarabispen Magnus
Haraldsson, den forne domprosten i Uppsala Jon Eriksson
samt herr Ture hade under sin vistelse hos Kristian i
Nederländerna besvurit kejsaren att befria Sverige från
»en tyrann som aldrig aktat Gud eller människor, ord, ära
eller rykte». I sin hätskhet påstodo de, att konungen vid sin
plundring av kyrkorna gick så långt, att han lät gräva upp
kyrkogårdarna för att sjuda salpeter av de dödas ben —
fastän han kunde få nog med salpeter annorstädes i landet(!)
— att klosterjungfrurna i Sverige blivit offentliga skökor
m. m.

När dessa herrar nu kommit till Norge, sökte de begagna
sig av dalkarlarnes upproriska sinnesstämning mot Gustav
och lockade dem med följande brev, i vilket de även
begagnade den frånvarande biskop Brasks namn för att därmed
göra bättre intryck:

»Vi Gustav, med Guds nåde ärkebisp till Uppsala, Hans
till Linköping, Måns till Skara, med samme nåd biskopar,
Ture Jönsson till Lindholm, Jon Eriksson, ärkedjäkne till
Uppsala, Sveriges rikes råd och män hälsa eder alle,
klerkeri, [1] friborne frälsemän, bergsmän och menige allmoge,
som bygge och bo över menige Dalarne, kärligen med
Gud. Käre vänner, eder alle är ty värr nog veterligit, att
ett okristeligt regemente nu föres i vårt fädernesrike Sverige,
där kyrkor och kloster nederslagne äro och Gudstjänsten
nedlagd, varföre Gud nu plågar detta rike med svår tid och
hårt år, pestilentia och andra plågor. Och måste vi ännu
storligen rädas, att större Guds näpst kommer, om vi icke
i tid råde bot därpå och oss förlika med den allsommäktigste


[1] Prästerskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free