Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsfadern - Gustav I, hans familjeliv och hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enligt Per Brahes från andra håll bestyrkta vittnesbörd
ägde Gustav Vasa »ett övernaturligt gott minne. Vad han hade
hört en gång eller två, det kunde han aldrig sedan förglömma.
Varest han en gång eller två hade färdats fram och vistats
där något i bygden, villades honom ingen väg; han visste ock
icke allenast namnet på byarne utan ock på bönderna till och
med. Fick han rätt syn uppå någon person, då skulle han
grant känna igen honom, om han icke hade sett honom på
tio eller tjugu år, kunde ock veta att döma om hans natur,
art och complexion, [1] så att han var en naturlig physiognomus.
In summa: Gud hade begåvat honom framför alle andre med
stor skickelighet, högt och mycket förstånd och många
furstliga dygder, så att han var väl värd att bära konunglig spira
och krona, ty att han var icke allenast förståndig och snäll [2]
framför alla andra utan ock därhos manlig och duglig; uti
domar var han skarpsinnig och rättvis, uti många stycker var
han ock varkunsam. Till naturen och complexionen var han
en colerisk sanguineus. [3]»
Konungens själasörjare, kyrkoherden i Stockholm mäster
Hans, har också givit en skildring av konungen, vari han
bland annat förtäljer: »En doktor, benämnd Carolus Paludanus
av Frankerike, svarade en gång enom sinom landsman, som
honom frågade, vad Kungl. Maj:t i Sverige var för en herre,
ty det ginge underliga sagor om honom. Doktoren svarade
säjandes: ’Spör du, vad min herre och konung är för en herre,
då vet: en Guds konung är han.’ Den andre sade: ’Vi så?’
Doktorn: ’Ty hans Nåde haver ett underligit förstånd, så
skarpsinnigt i alla saker, andeliga och världsliga, så jag
näppeligen någon tid hans make funnit haver ... I världsliga saker
kan hans Nåde befalla de ärender att bedriva, som ingen kan
tro att det någon tid skall få framgång; men det får framgång
emot alles förstånd och varder lycksaligt, så alle förundra sig
därpå.’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
