Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsfadern - Gustav I, hans familjeliv och hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den konst uti allehanda värjor, så ock med rännande och
springande. Där hade ock konungen själv lust till med att
öva sig uti. Stundom måtte de ock öva sig uti ridderlig
övning uti deras harnesk och fulla rustning, stundom med
rännande och med stickande. Vem uti sådan adelig och
ridderlig övning däruti övergick den andra, den blev därföre
tilltänkt en ärlig föräring, antingen utav gullringar eller
pärlekransar, med en fördans med en jungfru utav fruntimbret
till välsigning.» Ty konungen ville, att de unga männen
av adel icke skulle vara några »oxemicklar», som lågo hemma
uti självsvåld, utan att de borde lära sig att höviskt
umgås med »fruntimbret».
Hur sparsam kung Gösta än var, så höll han dock på att
»Herrans Smorda bör omgjordas av härlighet, så att
allmänheten hålles till vyrdning». [1] Dyrbara voro de dräkter och
smycken, som buros av de kungliga personerna.
Förteckningarna över konungens klädkammare upptaga så gott
som uteslutande kläder av siden, sammet o. d., till stor del
guldstickade och fodrade med dyrbart pälsverk.
Värdefullare skinnvaror visade sig Gustav Vasa särdeles angelägen
att lägga sig till med. I ett brev av år 1551 till ståthållaren
över Västergötland Gustav Olsson Stenbock klagar han över
att en del handelsmän »pläga draga omkring allestäds uti
Värmeland, uppå Dal och uti flere de landsändar, där någre gode
skinnvaror falla pläga, och uppköpa alle de duglige skinn,
som finnas kunna, och med samme skinn draga till Älvsborg»
och därifrån till främmande länder. Nu kunde emellertid
konungen icke umbära sådana skinnvaror, »synnerligen de
varor Vi till Vårt, Vår älskeliga husfrus och käre barns behov
förnöden hava, som är sköne loskinn, utvalde svarte mårder
och gode svarte rävar». Därför förbjöd han, att man utförde
sådane skinn ur landet, och befallde Stenbock att i stället
uppköpa dem för konungens räkning till gällande pris.
»Sköne pärlor» hörde också till det slag av denna världens
fåfänglighet som kung Gösta ville ha mesta möjliga andel i. Man
vet, att en borgare från Stockholm hade fullmakt »att forska
i hela Norrland och Österbotten efter pärlor». Och till fogden i
Ångermanland och Medelpad avsändes år 1544 följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
