Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsfadern - Gustav I, hans familjeliv och hov - »Han som vårt Sverige murat från grund och till tak»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis sin vilja igenom även nu. Han förmådde först
rådet att godkänna förbindelsen och sedan biskoparne att
avge den förklaringen, att »efter det H. k. M:t icke utav
någon otillbörlig affektion [1] eller begäran utan av en
kristelig benägenhet därtill bevågen [2] var, eftersom H. k. M:t uti
Guds ordning och skick gärna leva ville, skulle då det, som
de gode herrar av riksens råd samtyckt och beviljat, hava
sin framgång.» Konungen lyckades dock icke förmå
ärkebiskopen att förrätta vigseln.
Äktenskapet blev lyckligt men barnlöst. Den unga
drottningen besjälades av en allvarlig föresats att göra sig
värdig platsen vid den vördade landsfaderns sida. En sägen
är dock, att hon aldrig kunde glömma sin ungdomskärlek.
En natt, när den gamle konungen av bekymmer låg
sömnlös, skall han ha hört henne säga i sömnen: »Konung
Gustav håller jag mycket kär, men Roosen förgäter jag aldrig.»
Drottning Karin överlevde länge både sin gemal och sina
styvsöner. Sex konungars regering fick hon uppleva. Först
år 1621, vid den tid, då Gustav Vasas store sonson, Gustav
II Adolf, gick ut i det krig, som skulle draga Sverige in i
världspolitiken, slöt hon, 85 år gammal, för alltid sina ögon,
älskad och saknad för sin välgörenhet mot de fattiga.
Litteratur:
G. Upmark, Gustaf Vasas hof; häft. kr. 7:50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
