Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Landsfadern
- »Han som vårt Sverige murat från grund och till tak»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under dyra år kunde det hända, att bönderna kommo
och klagade för konungen. Men då fingo de det besked,
att det ej behagade honom, när de kommo och gnällde,
»viljandes tigga och pracka, likasom andre halte, blinde,
sjuke och förlamade människor göra pläga». De bure själva
skulden, ty de brukade icke sin jord i rätt tid, hölle i stället
»gästabud och månge otillbörlige helgedagar» enligt
gammal katolsk sedvänja och »förlamade» så hemmanen.
* *
*
En med åkerbruket nära sammanhängande näringsgren
var humleodling, som var föremål för konungens
ständiga omsorg. Den var redan av gammalt påbjuden i
lagstadganden sådana som detta: »Vilken bonde som ej haver
humlegård med 40 humlestänger, som humle växer vid, skall böta
tre svenska öre varje år.» Humlen var nämligen en vara,
som landet hade stort behov av, ty öl ersatte till betydlig
del soppor vid måltiderna och var folkets förnämsta
njutningsmedel. Hur betydande förbrukningen varit kan man
förstå av en sådan omständighet, som att drottningens
hovdamer på Johan III:s tid fingo till nattöl två kannor
öl var och till frukostdryck lika mycket. — Gustav Vasa
icke blott förmanade och befallde folket att odla den
dyrbara humleplantan utan skickade även omkring erfarna
humlegårdsläggare att undervisa allmogen.
Ett av ålder mycket använt surrogat för humle var
kärrväxten pors, som i både landskapslagar och landslagen
åtnjöt skydd. Den som bröt pors på annans mark straffades
med dryga böter. I ett gåvobrev till Skenninge kloster
från år 1336 överlåtes t. ex. en gård vid sjön Tåkern med
»vatten, ängar, åkrar och ställen, å vilka pors växer».
Denna växt ansågs som en »härlighet» och omnämnes särskilt
i köpebrev. Men härligheten lär vara otrevlig »dagen efter».
Det berättas, att när Karl IX en gång gästade den tappre
krigsbussen Peder Mikaelsson Hammarskjöld på Öland,
blev han undfägnad med porsöl, som han lät sig väl smaka.
Men följande morgon hade han fruktansvärda kopparslagare.
Efter någon tid erhöll värden följande tack för sist:
»Min käre Peder Mikaelsson! Härmed sänder jag dig tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0176.html
