- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
201

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsfadern - En praktisk nationalekonom - Landsfaderliga förmaningar till sparsamhet och måttlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så styrde kung Gösta på patriarkaliskt vis det stora godset
Sveriges rike, och rikets handlingar likna ofta journalen
för ett stort hushåll. Genom detta arbete i fredens hägn
växte välmågan raskt i landet. Han förstod också konsten
att hushålla för egen räkning. Han processade med släktingar
om arvegods — och vann. Han tog för sig sin modiga
andel i de kyrko- och klostergods, som enligt Västerås’
riksdagsbeslut skulle återlämnas till ridderskapet. Han
ägde en ovanlig förmåga att sig till fromma låta uträkna
släktskap för att därpå grunda rättsanspråk. Han bytte
eller trugade till sig välbelägna »sköne» gårdar, och mången
sökte vinna hans ynnest genom att »vara honom till nöjes
med», d. v. s. åt honom överlämna, ett eller annat hemman.
Så blev gamle kung Gösta på sistone ägare av omkring
5,000 hemman i olika landsändar. Och i hans silverkammare
på Stockholms slott, i de fyra stora valvrum, som
efter en kamrerare benämndes Herr Eskils gemak,
hopades kyrkornas silver och Sala gruvas skatter. Den
svenske konungen gällde för att vara en av Europas rikaste
furstar och fick många lånesökande från andra länder,
däribland ingen mindre än Tysklands kejsare, men han tycks
ha sagt nej åt dem alla. Åt undersåtar, som voro dugliga
och företagsamma, kunde han däremot erbjuda lån. Gustav
satte värde på penningen, »ty» sade han, »den kostar
undersåtarne svett och arbete». Sparsamheten gick dock ofta
över till närighet. Men när riket var i fara, satte han till alla
sina egna besparingar.

Landsfaderliga förmaningar till sparsamhet
och måttlighet.



Att skapa nya källor till välstånd för sitt land, det
var något, som gamle kung Gösta förstod. Men vad
han också förstod var konsten att spara. Lyx och
onyttigt prål kunde han ej tåla, och han förtröttades aldrig
i sina förmaningar till landets barn att »avlägga» sådant.
År 1546 utfärdade han följande skrivelse till alla rikets
inbyggare:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free