Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle kung Göstas sista tid - Landsfadern tager avsked av sitt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arghet [1] eller motvillighet [2] utan av mänsklig svaghet, att
jag icke har kunnat eller förmått bättre göra’t. — Min tid
är snart förlupen. Ej tarvas mig därom stjärnor eller
annan spådom; jag känner tecken i min egen kropp, att mitt
leverne snart skall taga en ända i denna mödosamma värld.»
— Välsignande sträckte landsfadern ut sina händer och
skildes under allmän, djup rörelse från sitt folk.
Därpå upplästes konungens testamente, i vilket han
överantvardade Sveriges krona åt sin äldste son och gav de yngre
sönerna stora ärftliga hertigdömen. Johan fick sydvästra
Finland, och åt Karl gav han Södermanland, Närke samt
Värmland. Det var enda sättet efter den tidens levnadsförhållanden
att värdigt försörja de yngre sönerna. Kanske ville
den gamle ock ge riket bättre stöd, än han såg att Erik
kunde bli. Men det var farligt, att han gav hertigarne full
kunglig makt inom sina områden: »likasom vi dem på kronans
vägnar själve innehaft, platt intet undantagandes», hette det.
På detta vis blev Sverige i själva verket delat mellan flere
furstar. Gustav hade dock ej glömt Folkungaättens
brödrastrider, ty han förmanade sönerna enträget och faderligen
att »såsom käre bröder varannan älska och endräktige bliva».
— Testamentet blev av ständerna gillat och stadfäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
