Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle kung Göstas sista tid - Gustav Vasas sista sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrka, yttrande sig i en brännande feber med diarré och
uppkastningar. Med läkarvården var det klent beställt;
konungen hade endast sin apotekare och sin barberare att
tillgå och klagade också, att hans rikedomar ej kunde
förskaffa honom en god läkare. Nu fick mäster Hans syssla även
med kroppens vård. Den sjuke bad honom: »Tilltänk mig
någre världslige läkedomar till min kropp, som mitt brinnande
huvud hjälpa kan och minom maga, som ock brinner, svala
kan och stilla. Kan det hjälpa, så hjälpe; det som icke kan
förtagas, vill jag genom Guds nåd tåleligen lida.»
Men ingenting hjälpte; sjukdomen blott tilltog. Då yttrade
konungen en dag: »Jag begärer nu himmelsbröd; världen
kan jag intet taga ifrån, ej heller jag begär. Behålle hon det
med sina barn!» Därpå fortsatte han med tårar: »O, min
herre Gud, var du mig nådelig och förlåt mig min stora
världsliga omsorg! Jag är nu mätt av denna världens mödosamma
frukt och leverne; mina dagar äro sorgedagar allt härefter.»
»Den 19 aug.», berättar mäster Hans, »klagade Hans Kungl.
Nåde sig övermåttan om den sjukdom som stod i magen och
i huvudet, ’ty’, sade H. N., ’min hjärna spricker visserliga
sönder för den omöjeliga hettas skuld’. Och när man ville
giva H. N. något det, som dugeligit skulle vara, sade H. N.
allt nej till, så alle konfekter, syroper och dricker ville H. K.
N. platt intet anamma. Dess mera föröktes sjukdomen med
H. K. N. och sorgen med alla andra, som när voro. Men på
middagstid om samma dag fick H. N. en vila och låg ganska
tyst, vilken vila gav oss hopp på nytt. Då H. N. uppvaknade
och fick se sin tredje son, hertig Magnus, sade H. N.: ’O,
Magne, Magne, jag förmanar dig, hör mig, din käre fader,
ty du äst mig kär och har intet förtörnat mig: frukta din Gud,
min son, och var din broder lydig och vakta dig för högfärd!
Ödmjuka dig och lägg alla saker till det bästa! Var dina
syskon god, så varder dig väl gångandes’!
Den 21 aug. vart H. N. förtungad av en svår hicka, att man
intet liv se kunde, ty anden var stundom mäkta långt borta.»
Kyrkoherden förstod, att åkomman härledde sig därav att
den sjukes mage var tom av diarré och uppkastningar.
»Strax lät man tillreda mandelmjölk, blöta ägg, järpar, både
stekte, desslikes sudne, [1] och allt det, som snarliga smälta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
