Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Högväxt var hon, på en gång smärt och yppig. [1] Man kan lugnt
antaga, att hon motsvarade det skönhetsideal, som Erik angav
för dem, vilka skulle resa ut och för hans räkning bese Renata
av Lothringen. Men varpå berodde det, att liten Karin icke,
i likhet med så många andra fagra kvinnor före henne, blev
endast en leksak för en kort tid åt kung Erik? Konungens
samtida kunde ej besvara den frågan, förstodo ej, hur den
fattiga flickan förmått vända furstens tankar från Europas
skönaste furstinnor till sig, och slutade med att viska om
trolldom och kärleksdrycker, med vilka hon »skulle hava
uppvärmt konungens sinne». Men kanske, ligger förklaringen
däri, att hon ägde en rikare skatt än andra av ömhet och
mjuk, förstående kvinnlighet att skänka den hon höll kär, att
hon hade mera av själ än någon annan kvinna, som den
disharmoniske, ömhetsträngtande kung Erik kom i beröring med.
Hos henne fann hans stormiga hjärta ro undan onda tankars
makt. Att den sköna Karin också var god, därom vittnar
hennes hjälpsamhet mot hennes fattiga föräldrar, hennes
välvilja mot gamla vänner och behövande släktingar, vilka
hon ej skämdes för att inbjuda till sin kröning. Men vackrast
framstår hennes godhet och trofasthet, när olyckans tid
kommer för hennes make.
Trovärdiga främlingar, som vistats i Sverige, ha endast
gott att säga om henne: »Hon var dejlig, vänlig, blygsam,
ödmjuk och from mot alla och visste mycket behändigt att
ställa sig efter konungens sinne», säger en dansk författare.
Det franska sändebudet skriver till sin regering: »Man säger,
att hon är en mycket dygdig kvinna, som ganska gärna
hjälper var och en i hans nöd, och som räddat flera oskyldiga
personer från att avrättas; ty då hon sett konungen upprörd
och vredgad på någon och hon ej kunnat blidka honom med
sina böner och tårar, har hon i hemlighet därom underrättat
den som svävade i fara, på det att han måtte för några dagar
avlägsna sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
