Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sturemorden och Eriks avsättning - Kung Erik och hans onda genius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barn föraktade, och Göran Persson fick ofta hålla till godo
med spenamnet »Göran prästekläpp».
Kungagunstlingen var helt enkelt en begåvad lymmel,
genomsyrad av hätskhet och avundsjuka mot alla, som hade
någon makt. Aldrig njöt han så, som när han kunde
tillfoga Sveriges stormän någon skada. En gammal skrift
uttrycker saken så, att han »gick omkring som ett rytande och
glupande lejon» för att finna orsaker att bringa Sveriges adel
om halsen.
Därigenom kom han för mången att framstå som en »folkets
man». Men det behövdes blott, att hans egennytta kom i
kollision med hans »folklighet», för att denna skulle te sig i sin
rätta dager och framstå såsom simpel avund mot alla som
hade mer. Men någon hjälpsamhet mot dem som fått mindre
kom aldrig i fråga. Gällde det utpressningar och mutor,
gjorde Göran Persson ingen skillnad på hög och låg, rik och fattig:
han begagnade sin ställning som konungens allsmäktige gunstling
till att överallt roffa åt sig det mesta möjliga. De gåvor
han mottog »för sitt stora omak» såsom förespråkare inför
konungen voro av mycket olika slag. Än är det en ståtlig
ring med ädla stenar, en annan gång ett dyrbart kors,
besatt med diamanter, rubiner och smaragder. En gång talas
det om »en liten sked och en ring», en annan gång är det
»fyra lass ved och två gödda gäss» eller »ett par oxar, röda
och hjelmotte, men de bästa som man kunde bekomma»
på den platsen o. s. v.
När räkenskapens dag sent omsider stundade för den
skuldbelastade kungagunstlingen, framträdde bland dem, som
vittnade mot honom, även »någre ärlige dannekvinnor»
och berättade, hurusom han hade trängt in i de stackars
kvinnornas hem och »velat tvinga dem till att fullkomna
hans onde och okyske begärelse». Och då de vägrat, hade
uslingen brukat våld, »rivit deras kläder sönder och eljest
sig så förhållit, att skam och blygsel är därom tala eller
skriva». Både dem och andra hade han hotat, sägande:»
Veten I icke vad jag är för en? Jag haver makt att göra och
låta vad mig synes. Gören I min vilja, så kan jag hjälpa
eder och edra män till mycket gott. Var I det ock icke
gören, haver jag råd att eder allt ont tillfoga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
