Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sturemorden och Eriks avsättning - Sturemorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle störta honom från tronen. Häröver grubblade han
mycket och började tro, att den mannen var antingen hans
broder Johan eller Sten Sture d. y:s sonson, Nils Sture,
vilka bägge hade ljust hår. Ännu finnas i behåll astrologiska
anteckningar av Erik, utvisande att han verkligen
sökt läsa Nils Stures öden i stjärnorna. Av dylikt grubbel
förvärrades hans sinnestillstånd alltmer. Följande
dagboksanteckning för år 1566 belyser liksom blixtlikt, hur hans
själ kommit ur jämvikt: »Den 2 november tog jag in
läkemedel mot melankoli.» Men av den tidens läkekonst hade
den olycklige ej mycken hjälp att vänta. Hans läkare
Benedictus Olai förordar ett medel i sitt berömda verk »Een
Nyttigh Läkere Book, ther vthinnen man finner rådh, hielp
och läkedom til allehanda menniskiornes sivkdomar bådhe
invertes och utvertes». Men detta läkemedel var av den
art, att det ej kunde annat än påskynda utbrottet av det
onda. Det heter i nämnda bok:
»Om dem som blivit vilde — kallas maniacus: Till denna
sjukdom är tveggehanda orsaker, antingen av överflödigt
blod, som stiger upp i huvudet, eller ock av det onda heta
och melancholiska blodet. Och den som med samma sjukdom
är betagen, plägar först hava ett svagt huvud, susar för
öronen, för ögonen synes skinande. Förorsakar sig ock av
mycket vakande, av mycken sorg, haver tungt huvud, kommer
ock därav att en bliver huggen eller slagen i huvudet.
Men när hon[1] är av blodet, så ler en alltid; och är hon av det
choleriska blodet, då är hon vred, dristig och överdådig.
Men är hon av melancholiskt blod, då är hon mycket vild
såsom åtskilliga kreatur. Och skall grant aktas vad för
materia eller blod som uppväcker samma sjuka. Men är det av
den torra och kalla melancholie, då är hon alltid bedrövad,
gråter, rädes och fruktar sig. När hon ser ris eller strå, då
tycker honom att det är huggormar och paddor, älskar gärna
mörk rum, gal stundom som en hane och understundom
kacklar som en höna, skäller ock stundom som en hund.
Hans vatten är vitt och något blåfärgat. Är han ock
sömnaktig, då är samma sjuka av kallt blod etc. Men är samma
sjukdom av sorg och bedrövelse, då skall man sätta fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
