Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sturemorden och Eriks avsättning
- Sturemorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och däjeliga jungfrur hos honom, om det är en mansperson.
Tvärt om: är det ock en kvinnsperson, då skall man lova
henne man.»
*
Sturenamnet hade en gång varit en fara för Gustav Vasas
tron, men det hade då begagnats av en bedragare, mot ättens
egen vilja. Sten Sture d. y:s ende kvarlevande son, Svante
Sture, som nu var huvudman för ätten, hade mot Sveriges
konung ådagalagt en obrottslig trohet allt ifrån de dagar,
då han, ännu en yngling, tillbakavisade lybeckarnes anbud
om Sveriges krona. [1] Denna trohet bestod även det svåra prov, då konungen tog ifrån honom hans ungdoms brud. [2] Greve
Svantes håg låg alls icke åt politiken. Han älskade mera
ett lugnt liv och goda dagar än en kraftfull verksamhet.
Mera kraft var det i hans maka, fru Märta, som med
hänsyftning därpå brukade kallas »kung Märta».
Allt syntes tyda på att greve Svante skulle bli ett exempel
på den romerske skaldens lärdom, att »den som levat stilla
och obemärkt, han har levat lyckligt».
Som ståthållare i Reval fick han emellertid ofta pröva på
sin konungs missnöje över vad denne ansåg vara bristande
handlingskraft. Eftervärldens dom blir dock en annan, då
man får veta, att i Eriks befallningar ingått sådana som att
listeligen överfalla och nedsabla det tyska krigsfolket i svensk
tjänst, vilket visat sig uppstudsigt. Emellertid blev greve
Svante slutligen skild från sitt uppdrag och återvände då
till Sverige.
Hans son Nils Sture blev av konungen använd i kriget mot
danskarne. Men, säges det i en handling från denna tid, »herr
Nils kunde aldrig komma till att uträtta något av den ena
befallningen, förrän han blev en annan tillskriven igen». När
hän sålunda en gång fick ett viktigt uppdrag men omedelbart
därpå erhöll ett helt annat att utföra på annan plats, följde
han den senare befallningen, eftersom han ju icke kunde vara
på två ställen på en gång. Men då han sedan kom upp till
Stockholm »och intet annat visste, än han hade en gunstig
och nådig herre konung», fick han av sin tjänare höra, att
[1] Se sid. 114.
[2] Se sid. 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0312.html
