Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Hertig Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagt bliver. Icke vet H. K:t själv heller något till att
fordra till H. K:ts nödtorfter, anten ett eller annat.
Händer ock ofta, att H. K:t icke känner dem igen, som med
H. K:t tillförene hava umgått, såsom H. K:t icke heller
känner Oss alldeles igen, efter den lägenhet, som nu är.»
Ej heller kom den svagsinte ihåg någonting av vad som
skett på sista tiden. »Och», tillägger konungen, »när H. K:t
är allena för sig, sitter H. K:t alltid uti tankar, plägar
ock under tiden spörja efter Oss med sådana ord: ’Var är
Vår broder, hertig Johan etc.?’ Så haver det sig eljest i
all annan måtto fast ynkeligen med H. K:t, att Vi därom
icke så kunna skriva låta, såsom det är.»
Så gingo åren, det ena efter det andra, och strider
stredos mellan Magnus’ närmaste fränder, men kungasonen
lyssnade blott till havsfruns sång och log och sörjde utan
att bekymra sig om vad som tilldrog sig omkring honom.
Den forna häftigheten hade lagt sig, och hertigens vansinne
hade åter blivit av det stilla slaget. För en och annan
kortare tid skingrades ock töcknen från Gustav Vasas
olycklige son, men först på dödsbädden återfick han sitt
förstånds fulla bruk.
På våren 1595 närmade sig befrielsens stund för den
olycklige fursten. Hans krafter började nu hastigt mattas,
och esomoftast måste han intaga sängen. I hans omgivning
satte man det i samband med ett gammalt brock,
som blivit förvärrat.
Hertig Karl, som i likhet med sina bröder var mycket
god mot den sjuke, gjorde allt för att skaffa honom
läkarhjälp. Men här fanns ingenting att göra.
Om hertigens sista sjukdom och död har hans hovpredikant,
Laurentius Nicolai, efterlämnat en berättelse, varav
framgår, att den sjuke gjort svårigheter att anamma
nattvardens sakrament. Då sände man efter kyrkoherden i
Vreta, magister Stephanus Haquini, som förut varit
hertigens hovpredikant, för att Hans furstliga Nåde skulle
»bliva bevekt att med vördeligt betänkande anamma det
heliga sakramentet».
Magister Stephanus steg alltså fram till den sjukes säng.
Han sade sig ha blivit ditsänd av högvördig herr biskopen
i Linköping och uppmanade fursten att göra sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
