Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund och hertig Karl - Uppsala möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans domkapitel hade där lämnat efter sig skaror av
underdånige landbor, som med saknad utbytte krumstavens
godmodiga husbondemakt emot de kunglige eller adlige
fogdarnes barskare och snålare eftersyn.» Det var, som om från
Sveriges glest befolkade »kolonialland» nu »utgick ett tillskott
av kärnfrisk kraft för moderlandets föryngring».
Hertig Karl överenskom nu med rådet och prästerskapet
att sammankalla ett kyrkomöte, ty, sade han, »de svenske
borde uti trossaker själve se och döma och icke som de
katolske överlämna sådant åt påvens smorde och rakade
kreatur». Så samlades i Uppsala i mars 1593, förutom
hertigen och rådet, en mängd präster samt medlemmar även
av andra stånd. Till mötets ordförande valdes den unge
Uppsalaprofessorn Nicolaus Botniensis, som för sin
ståndaktighet mot Röda boken blivit av Johan berövad sin
plats och kastad i ett mörkt fängelsetorn. Därifrån hade
han blivit av konungen befriad, först när denne låg på sitt
yttersta, och då på hertig Karls föranstaltande blivit
professor. Ordförandevalet var en hyllning åt Uppsala
universitet för den ståndaktighet det visat i kampen mot Röda
boken, varför ock ett av mötets beslut blev, att högskolan
skulle återupprättas ur sitt förfall.
Under ordförandens ledning enades mötesdeltagarne om
den förklaringen, att den Heliga skrift är enda
rättesnöret för människans tro, att man alltså icke skulle
rätta sig efter vad påvar och kyrkomöten påbjudit. Men
bibeln uttyddes ju olika av katoliker och protestanter.
Den ena kyrkan uppfattade Jesu ord så, den andra så.
Luther och hans medhjälpare hade skrivit en uttolkning
av bibeln. Till denna uttolkning hade de tyska luteranerna
bekänt sig på en riksdag i Augsburg. Därför kallades den
för Augsburgska bekännelsen. Denna bekännelseskrift
blev nu antagen även av svenska kyrkan. När detta skett
— det var på aftonen den 5 mars —, uppstod
Strängnäsbiskopen Petrus Jonæ, som också hade fått lida mycket
för sin tro, äskade ljud och tillsporde de församlade, »om
de godkände denna nu antagna bekännelse, och om de
därvid ville stå fäste, även om det skulle behaga Gud, att de
därför måste något lida». Då reste sig alla samfällt och
bedyrade, att de ville däruti framhärda intill sitt sista andetag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
