Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund och hertig Karl - Sigismunds kröningsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga kunde, en hop smädeord på den evangeliska läran, vilket
konungen och polackerna gärna och med löje anhörde», säger
Werwing. Den luterske prästen Erik Schepperus, kallad Erik
Skeppare, »predikade i stadskyrkan igen emot honom med
den påviska lärans och religionens lika försmädande. Och
på det de icke måtte på predikestolen uppkomma svarslöse
emot varandra, hade de bägge sine luranter, som berättade
vad för tal och ordasätt uti predikningarne voro förde.
Begynte alltså hatet emellan de svenske och polackerna mer
och mer utbrista».
Så hände sig, att en av Sigismunds präster, som hade varit
förklädd till konungens musikant, avled, och konungen
befallde, att han skulle begravas i Riddarholmskyrkan.
Åtföljt av Sigismunds legoknektar, hejdukerna som de kallades,
»med laddade och spände bössor», gick liktåget den mörka
novemberdagen fram genom stadens gator med kors, fanor
och ljus. Men som de luterska prästerna ville förhindra, att
själva Riddarholmskyrkan vanhelgades med de katolska
ceremonierna, beslöt en av dem att själv taga likpredikan om
hand. För att få vara i fred slog han dörren till predikstolen
i lås om sig, och några av hans lärjungar ställde sig bredvid
som skyddsvakt.
Men polackerna rusade mot dem; »och yppades dem emellan
ett stort buller och oväsende, varuti en djäkne blev av en
sabel illa sargad och en annan eljest blodig utav hugg».
Predikanten själv var nära att bli nedhuggen av en jesuit,
som »vrok till honom» med sin värja. »Dessförutan voro ock
flera värjor dragna uti kyrkan; och då de svenske föllo över
varandra uti flykten, blevo de illa trampade, så ock
merbemälte hovpredikant slagen över halsen med en bössa, till
att förtiga, det hejdukarne månde på kyrkogården, den någre
med deras egen träck, dem svenskom till förakt, orenat hade,
röra sina trummor samt uppbryta och sönderslå
predikestolsdörren.
Då nu ryktet härom kom i staden, lupo borgmästarne
häpne och ängslige på slottet till riksens råd, att emot sådant
övervåld anhålla om hjälp och bistånd, varandes ock då
djäknarne blå och blodige tillstädes.» På gatorna började
man få se borgare, som sprungit hem efter sina vapen och
nu voro redo att möta våld med våld; det ropades också,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
