Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund och hertig Karl - Sigismunds kröningsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att man borde ringa i stormklockan. Omsider lyckades dock
riksens råd genom borgmästarne och andra förnäma män
stilla menigheten.
Så blev, för att tala på Gustav Adolfs uttrycksfulla språk,
»denna träta och religions åtskillighet det fnöske, därutinnan
elden förvarades, som strax därefter med fullan låga brände.
Konung Sigismundi kröning begynles med träta. Påvens
legat Malaspina var den fanens blåsbälg, som förbemälte
eld styrka tillblåste».
På nyåret 1594 for Sigismund till Uppsala för att krönas,
men ingenting hade han lovat om religionen. Det såg farligt
ut, men hertig Karl var rådets och ständernas stöd. Mot
honom visade sig konungens och jesuiternas alla knep och
undanflykter fåfänga. Förgäves samlade Sigismunds
anhängare en del bönder på slottet och talade väl vid dem,
medan andra allmogemän bjödos in i enskilda hus och
»fylldes med vin»; det visade sig, att det var hertig Karl och
ingen annan, som allmogen följde. Det berättas i en samtida
uppteckning, att när hertigen en dag kort därefter kom ut ur
konungens förmak, stod han plötsligt ansikte mot ansikte
med ett av konungens verktyg, hans sekreterare Peder
Rasmusson. »Honom undfick hertigen med förbittrat mod,
skällde och förevitade honom, huru han lopp omkring i staden att
söndra bönderna ifrån de andra ständerna, och knytte darten
till honom, hotade ock honom, att han innan kort tid ville
se sin lust uppå honom.» Enligt vad hertig Karl själv
skriftligen berättat, sade han till Peder: »Din landsförrädare och
konungs lyckas förspillare, vänder du icke igen med dina
tidender och ditt papistiska sällskap, så skall du få tusend
djävlar. Och vore det icke för min fursteliga äras skull,
då skulle jag träda denne dart igenom kindbenet på dig»,
och drog så sin dart. »Men», fortsatte han, »det skall
bödelen göra i läglig tid och icke jag.»
Dag efter dag väntade ständerna med växande otålighet
på konungens svar. Skulle han ge den fordrade bekräftelsen
på Uppsala mötes beslut, eller skulle han sätta hårt mot hårt?
Medan de så undrade, förenade sig samtliga i en högtidlig
förpliktelse att oryggligt hålla fast vid Uppsala mötes beslut
och ej låta tränga sig därifrån, det månde sedan gälla liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
