Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 / 498 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - »Bondekungen»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem och fann, att änkan hade rätt. Då skrev han bakpå
pappersbunten till domarne: »Därest I icke skaffen denna
fattiga änka rätt, så värden betänkte på, att min käpp skall
dansa polska på eder rygg!»

Karl IX:s namnteckning.

Av allmogen blev Karl omtyckt som få regenter, därför
att varje bonde säkert visste, att han hade skydd hos sin
konung. Bönderna stötte sig icke på hans grovheter och
häftiga lynnesutbrott utan togo dem mera som ett bevis på
hur naturlig och folklig deras konung var. Eftersom Karl
fann sitt stöd i denna samhällsklass, kallade adeln honom
för bondekungen. Hans rättframma natur, fri från all
tillgjordhet, var ägnad att slå an på folket. »Alltifrån sin
ungdom hade han hatat högfärd och ansett den som den
slemmaste last», säger en äldre historieskrivare om honom.
Hur rörande verkar ej hans efterlevande gemåls brev till
myntmästaren i Stockholm med befallning att förfärdiga en
guldkrona, som den avlidne konungen skulle ha på sig i
kistan, så länge denna stod öppen, och smycka den med
»svenska demanter», eftersom orientaliska diamanter ej voro till
hands och »emedan Hans Maj:t i sin livstid även så mycket
älskat svenska demanter som orientaliska».

^*        _*        ^*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>