Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Karl Gyllenhielm i fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kloster vid Czestakowa. Ock måste då Karl Karlsson med
sina järn bliva nederförd på borggården i drottningens
åsyn, ty alla förundrade sig över det han så många år ett
sådant fängelse hade kunnat uthärda. Och med detsamma
förärade drottningen honom svart kläde till sörjedräkt över
sin avsomnade herre[1] med 20 dukater och linne eller lärft
till nödtorften, därmed han vart någorlunda tröstad uti sin
jämmer och sorg. Dock fördröjde ännu väl halvtannat år
eller mer med hans förlossning.»
Det efterlängtade ögonblick, då fängelseporten öppnades
för honom, står tecknat för vår syn genom Nicanders
skaldeverk:
»Nu han förnam ett dån,
och portens bommar skötos från,
dem länge ingen skjutit;
i valven dovt det klang,
och upp den fångne sprang
från bädden, där han sutit.
Prinsessan Anna kom.
Tyst gick en guldprydd sven bakom
med ljus i sina händer;
men själv ett svärd hon bar
och lik en ängel var
från paradisets stränder.
Hon sade: »Riddersman!
Kung Sigismund dig hälsar: han
ditt fängelse upplåter.
Ditt lidande förglöm;
men den i hjärtat göm,
som gav dig svärdet åter!»
Och Gyllenhielm tog mot
sitt svärd, och kedjan från dess fot
och från dess hand blev lossad.
Hans mod slog upp i brand;
hans själ av tidens hand
var tryckt men ej förkrossad.
Han sade: »Trogna svärd,
som fri är jag dig åter värd!
Vi följas åt till Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
