- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
518

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Karl Gyllenhielm i fängelset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Än tjäna vi en gång
vid bardalek och sång
vår kung och fosterjorden.

Varthelst mig ödet för,
ditt dyra minne aldrig dör
uti mitt bröst, furstinna!
Mitt liv av dig gavs fritt;
ditt namn, förent med mitt,
skall eftervärlden hinna.

När döden famnat mig
och stumma graven sluter sig
utöver sår, som svidit,
mitt svärd skall hänga kvar
att vittna, vad jag var,
och bojan, vad jag lidit.»


Det var Sigismunds syster, den för sin välgörenhet liksom
ock för sin trohet mot den luterska läran bekanta
prinsessan Anna, som i förening med hans gemål utverkat, att
fången blev utväxlad mot några polska ädlingar.
Gyllenhielm har från början av sin fängelsetid med tacksamhet
upptecknat, hurusom prinsessan visat sin godhet mot honom
och De la Gardie genom att »förskicka till dem i fängelset
båda två några linnekläder, skjortor och annat, som de
behövde till deras renlighet, vilket sannerligen var
barmhärtighetsverk emot dem, alldenstund de icke mycket sådant
i förråd hava haft».

Från fängelset i Rava fördes Gyllenhielm nu till Varschava,
där han av några adelsmän blev på gästfritt polskt maner
förplägad med eldigt ungerskt vin till långt in på den ljusa
sommarnatten. Han berättar vidare, att »förr än han rätt
hade kunnat utsova», blev han väckt på morgonen och
befalld att komma upp på slottet till prinsessan Anna.

»Då han nu dit uppkom, fann han fröken Anna sittandes
på en stol, och på den vänstra handen uti samma gemak var
ett förhänge eller tapet ifrån dörren fram emot frökens stol
uppslagen och där innanföre något rum eller spatium.[1] Där
utanföre stodo allt på rad frökens fruntimmer, däribland var
Fahrensbachernas[2] syster och jungfru Elisabet Oxenstierna.
Till dem vinkade fröken (sedan han hade hälsat fröken och

[1] Mellanrum.
[2] En estländsk adelssläkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free