Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Svenskt folkliv på 1500-talet
- I högtidsprakt och festligt lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
somlige lupo därav galne neder uti Skänkebysgruvan och dränkte
sig och somlige smältare föllo i hyttorna neder i slagsumpen
och brände sig alle fördärvade och annat mera sådant. Och
haver samme gode Jakten skräppt därav, huru hon haver
anklagat mig, och vilken ogunstig herra jag haver, så att
jag skall få ett tusen hundrade djävlar på nacken, vilket
den allsmäktigste Gud bevare mig före och var fattig karl!
Därföre, käre gode Clement, beder jag Eder för Guds skull,
att I velen vara mig ett ord till godo inför Hans Nåde, om
I kunnen komma dess vid, så att jag, fattig karl, icke må
bliva slagen av Hans Nåde utan komma till ords för mig
och icke förhasta Hans Nådes vrede med sin hand på mig.»
*
Liksom »sväljebukar och ölsvin» funnos inom alla
samhällsklasser, så var lasten ej heller främmande varken för
någon ålder eller för något kön. Vad kvinnorna beträffar,
finnas många bevis på att de ej brukade »spotta i glaset»,
och man är benägen att på dryckenskapens konto skriva
en god del av de så märkvärdigt ofta förekommande fall,
då mödrar i vårdslöshet lågo ihjäl sina späda barn vilket
föranledde prästerskapet till följande beslut på riksmötet i
Stockholm 1562:
»Där så illa händer, att någon kommer i skada för sitt
eget barn, så att de ligga dem ihjäl eller igenom andre
försummelser komma dem om halsen, då skola föräldrarna
hårdelig med kyrkans straff straffade bliva och sedan böta
K. Maj:t en vådabot av 9 mark örtuger, ty efter synden
övas gruveligen i världen, så måtte ock straffet ökas med,
helst efter det att månge ogudaktige människor och
löskonor äro så till sinnes, att de hålla det för större synd
och skam slå en hund ihjäl än fördärva sitt eget kött och
blod, såsom man ser, när man skall absolvera dem, att de
då mera le än gråta.»
Om tonen i de bästa familjer, vad ungdomen och bägaren
angår, kan man bilda sig en föreställning, då man i brev från
en adelsfamilj till en annan finner med välbehag berättat, att
de små sönerna så länge hållit på att dricka sina föräldrars
skål, »att de icke kunde gå från varandra».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0566.html
