Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkliv på 1500-talet - Ur »En gyldenne Book om unga personers Sedhers Höffweligheet» av Erasmus Roterdamus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Begabba någon med uträckt tunga står gastaktigt.
När du vill utspotta, så vänd dig bort, att du icke någon på
spottar och honom besudlar!
En part hosta ohöveligen uti talet, icke av förnödenhet
utan allenast av vanan. Sådant vis hörer dem till, som ljuga
och uti talet tänka sig om, vad de säja skole.
En part — vilket ock mindre höveligit står — rapa vid
vart tredje ord, till vilket ting, om man av ungdomen sig
vänjer, då hänger det ock vid honom uti åldern.
Tändernas renlighet skall man i akt hava, men med någor
synnerlig aska dem vite göra hörer pigor till. Med salt eller
alun dem riva, är tandköttet skadeligit; detsamma med eget
vatten göra är de ibererska folks art i Hispanien.
Om dig något är fastnat i tänderna, skall du det icke med
kniven, ej heller med näglarne, efter hundars och kattors art,
icke heller med handkläde det uttaga utan antingen med
tandstickoudden eller ock med något litet ben av hana eller
höna, vilket man tager av deras skeneben.
Om morgonen att skölja munnen med rent vatten är både
höveligit och hälsosamt, eljest att göra sådant oftare står
det narraktigit.
Att gå med okammat huvud står bondaktigt.
Man skall sig väl renlig hålla, dock icke som pigor sig
bepryda.
Man skall ock utan gnetter och lus vara. Eljest att klå
huvudet uti främmande folks närvarelse står icke mycket
höveligit, lika som det ock slemt står till att klå det andra
av kroppen med näglarna, synnerligen när det allenast av
vanan och icke utav någon förnödenhet sker.
Håret skall icke betäcka ännet, ej heller skall det flyga
kring om axlarne.
Att skaka håret, när en skakar huvudet, hörer kåta[1] och
motvilliga hästar till.
Att uppstryka det långa håret utur ännet med den vänstra
handen står icke mycket vackert. Men med högra handen
det ifrån vart annat skilja, står fast tuktigare.
Att böja halsen och draga axlarne ihop utvisar lathet, och
luta ryggen tillbaka är tecken till högfärd, men sitta vackert
rätter står väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
