Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav II Adolfs ärvda krig
- Polska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en avgörande seger av stor strategisk betydelse,
ty med den fullbordades Östersjöprovinsernas
erövring.
Kriget i Preussen.
År 1626 flyttade Gustav Adolf kriget till Preussen, vilket
då tillhörde Polen. Preussen var ett välmående land, som
hittills förskonats från fejder och förödelse. Där kunde, som
Gustav Adolf uttryckte sig, »kriget föda sig självt». De floder,
som där utmynnade, nämligen Weichsel, Pregel och Njemen,
voro de stora handelsvägarna till det inre Polen. Bleve
svenskarne herrar över dessa floders hamnstäder, liksom
förut över Nevas och Dunas mynningar, så vore Polen, i
likhet med Ryssland, utestängt från Östersjön och »den polska
nationen gripen vid strupen», såsom Axel Oxenstierna
uttryckte sig. Då kunde ingenting annat än en fred bringa den
räddning.
Svenskarne blevo lätt det rika landets herrar. Deras
konung intog städer »med sådan hastighet, som om han ridit
genom landet», skriver en samtida. Rikt blev bytet,
isynnerhet från de katolska kyrkorna och klostren, där skatter fått
hopa sig århundraden igenom.
Ett intryck av polackernas med beundran blandade skräck
för Gustav Adolf och hans svenskar får man av några drastiska
verser i en polsk komedi, vilken år 1633 spelades inför hovet
i Krakau. Den hade till författare en polack, som i Preussen
kämpat mot svenskarne. De åsyftade verserna lyda som
följer:
»Ja själva satan lärt honom alla hans finter.
Han bökar som en vildgalt, soin en mullvad han gräver,
och som en bondtölp står man för honom på fältet.
Man rusar fram mot honom — vips är han på skansen.
Det eldas på och glöder av skotten, så täta
som när en skördeman binder kärvar på åkern,
så att man knappast hinner att ens draga andan.»
Visserligen var landet uppfyllt med slott och fästen, men
det var medeltida riddarborgar, som ej stodo emot det
fruktansvärda artilleri, som Gustav Adolf förde i fält. Hela
försvarsväsendet var ett förrostat maskineri, och inbyggarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0063.html
