Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Från Mainz till München
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välbehag dröjer vid minnet av all den prakt, som därvid
utvecklades. »Men», tillägger han, »alla de präktiga dräkterna,
drabanternas skaror med sina bardisaner, prydda av gyllene tofsar,
hela raden av grevliga och adliga damer i sina bärstolar
och praktvagnar — allt detta hänförde alls icke folket så
som konungens heroiska person. Vid hans åsyn strömmade
tårar av idel glädje över åskådarnes kinder.» Hans på en
gång folkliga och majestätiska väsen vann här som överallt
människors hjärtan. Som en triumfator hälsades konungen
med glädjesalvor och klockringning. Hela staden var fylld av
ett ändlöst jubel. I tyska och latinska verser besjöngos
hans bragder; hans bild framställdes på målningar och
kopparstick, skars i trä och göts i brons. Stadens råd
överlämnade bland annat tvenne silverpokaler, den ena
föreställande en jordglob och den andra i form av en himmelsglob,
som skänker åt försvararen av jordens frihet och kämpen
för det himmelska ljuset. I det tal, varmed Gustav Adolf
tackade för gåvorna, tillade han, att den bästa skänk,
borgerskapet kunde giva honom, var trohet mot den gemensamma
evangeliska saken.
Från Nürnberg tågade svenskarne vidare söderut, mot
Donau. De gingo över floden, men när de sedan skulle
övergå dess biflod Lech, över vilken vägen gick in i hjärtat
av det ärkekatolska Bajern, funno de den motsatta stranden
spärrad med skansar och besatt av Tillys trupper.
Medan svenskarne besvarade deras kanoneld, lät Gustav
Adolf hemligen undersöka flodens djup. Sedan timrade de
händiga nordborna ihop grova träbockar, avpassade efter de
olika floddjupen. När dessa voro färdiga, antände svenskarne
tjärtunnor och fuktig halm, och röken lade sig tätt över floden.
Därför kunde de obemärkta sätta ut bockarna — plankor
kastades över, och innan fienderna visste ordet av, voro flere
hundra man över på deras strand. När nu Tillys soldater
rusade mot dem, mottogos de så kraftigt med svenska
kanonkulor, att de ryggade tillbaka. Vid åsynen härav
uppflammade Tillys stridslust och harm. Han ryckte till sig en fana
och störtade ned mot stranden, ropande till de sina att
följa efter. Men blott några steg — och den gamle krigaren
föll, dödligt sårad i knäet av en kanonkula. Då flydde hela
hären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
