Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring den slagne hjälten - En otröstlig änka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men rådet hänvisade till sitt förra svar och tillade
avkylande, att det skulle »giva Hennes Maj:t föga reputation,[1]
där Hennes Maj:t fore neder till kyrkan och intet kunde
komma in; Hennes Maj:t skulle då med större förtret draga
dädan igen». Och till stöd för sitt avslag införskaffade rådet
ett långt betänkande från prästerskapet över frågan, »om
en kristen kan efterlåtas att öppna de dödes grifter och deras
förvissnade kroppar åskåda och omaka», en fråga som
naturligtvis besvarades nekande.
Detta aktstycke blev sedan företett för Maria Eleonora.
Huruvida det var därigenom hon bevektes att äntligen
lämna ifrån sig konungens hjärta, må vara osagt. Detta
blev emellertid nu i all tysthet nedlagt i den dödes kista.
Det är dock något som måste gå en genom märg och ben,
detta att se en så allt uppslukande kärlek, en lidelse så blind,
att den icke hejdas ens inför förgängelsens hemskhet. Och
denna kvinna, som levde och andades blott genom minnet
av sin kärleks lycka, hon var dock ingen förvissnad åldring
utan ung och strålande skön ännu. Vid Gustav Adolfs död
var hon ej fyllda 33 år. Den franske legationssekreteraren
Ogier,[2] som åtföljde Richelieus ambassadör d’Avaux[3] på
dennes beskickning till Sverige mot slutet av år 1634,
skildrar i sin dagbok, huru fullkomligt bländande både han och
ambassadören blevo av skönheten hos denna drottning,
som alltjämt dömde sig själv till ett fängelseliknande liv i
»en mörk, instängd kammare, upplyst endast av gravljusens
dystra sken. Intet», skriver han, »kan giva en föreställning
om hennes ljuva ansiktsuttryck och den kungliga gestalten.
Vi kunde icke taga ögonen från drottningen. Säkerligen
får jag aldrig mera skåda en sådan älskvärdhet, parad med
så mycket majestät och så mycken kvinnlig fägring»,
skriver den hänförde fransmannen efter ett senare besök hos
änkedrottningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
