Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring den slagne hjälten - En otröstlig änka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödsakade regeringen att använda en tredjedel av veckan
till att behandla hennes angelägenheter.
Allt detta trassel får dock icke skrivas på Maria Eleonoras
oförbätterlighet enbart, utan också på riksförmyndarnes
överdrivna misstänksamhet, deras stundom rent av löjliga
småaktighet vid behandlingen av den hysteriska kvinnan.
De togo alla hennes nycker och påhitt alldeles för allvarligt
och »märkte ord», som om de haft att göra med en manlig
individ och icke med »en kvinnsperson och ett svagt käril».
Alldeles uppenbart är, att hur utmärkta dessa män än voro
att lösa svåra politiska uppgifter av världshistorisk
räckvidd — i kraftmätningen med denna oberäkneliga Evas
dotter kommo de ofta till korta. »Varken stränghet eller
mildhet hjälpte», säger den svenske forskare, som
grundligast undersökt dessa frågor. »Hon blev aldrig sådan, som
regeringen ville ha henne, och aldrig var heller regeringen
henne till lags.»
Säkert skulle dock många svårigheter lätt blivit lösta, om
dessa vördnadsvärda män velat behandla Maria Eleonora
mindre efter den stränga logikens än efter känslolivets lagar,
velat i henne se mera av kvinnan, mindre av den politiska
person, som Gustav Adolfs änkedrottning nu till varje pris
skulle vara. Själv har hon en gång i ett yttrande till en
svensk ämbetsman, som var utsänd av rådet, givit en
anvisning om hur man borde ha behandlat henne, i det hon
yttrade om herrarne i rådet: »Om de visste att rätt umgås med
mig, så ville jag lägga mig för dem på jorden och vara mera
underdånig än den aldraringaste», men »det som jag har håg
till, det förbjuda de mig; och vad de vilja, det måste jag
göra».
»Jag kan väl klaga och med rätta säga om dem, att deras
hjärtan äro hårdare än sten, då de icke vilja betänka, att
jag är den eländaste och tröstlösaste änka på jorden»,
skriver hon en gång till sin broder. »Ack, om Gud ville tillåta,
att min hjärtans allra käraste herre och konung finge uppstå
från de döda och se mitt stora förakt och elände! Han skulle
med sitt blod hämnas sådan otrohet mot mig.»
Så som de vise männen behandlade Maria Eleonora,
tråkade de blott ut henne, retade upp henne genom sina många
och långa förmaningar. En gång bad hon dem att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
