Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring den slagne hjälten - En otröstlig änka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristian. Men i stället blev det han själv, som fick tillfälle
att en längre tid framåt bevisa henne gästfrihet. Hennes
broder kurfursten hade nämligen bestämt avrått henne
från att bege sig till honom, så länge det rådde fiendskap
mellan Brandenburg och Sverige, ty i sådant fall kunde hon
riskera att gå förlustig sin förläning. Därför befallde hon
befälhavaren på skeppet att segla till Danmark. Och kung
Kristian fick försöka att se angenämt överraskad ut.
Vid samma tid, som Maria Eleonora höll på att ge sig
av från Gottland, kom hennes hovmarskalk tillbaka till
Gripsholm. »Vad gör drottningen?» frågade han. »Det må
Gud veta», svarade hovpredikanten. »När jag håller bön
och sjunger, så sjunger ingen därinne — förut brukade de
sjunga med.» Man knackade på, men ingen öppnade. Då
lät hovmarskalken bryta upp dörren, och när man trädde
in, befanns det, att både drottningen och hennes hovfröken
voro borta. Med ens blev saken klar. Öppnade lådor och
kistor vittnade om att nipper och andra dyrbarheter fått
göra drottningen sällskap.
Underrättelsen att Gustav Adolfs drottning »dragit
hemligen och med ett parti löst folk utav landet» väckte
naturligtvis ett kolossalt uppseende. I rådet gåvo sig känslorna
luft över att hon på detta sätt kunnat »glömma bort all sin
ära och reputation». Vad hade man nu att vänta sig från
hennes sida? Jo, »att vår nation blir nog och överallt
blamerad, förhädd och försmädd, ja icke allenast folket utan
det vi intet råda före, våre klippor och berg, den kalla luften
och annat, måste ock hava skuld och bliva hos alle utropade».
Regeringens harm tog sig uttryck bland annat i en skrivelse,
som riksförmyndarne i den unga drottningens namn
utfärdade till rikets biskopar med befallning, att
änkedrottningen skulle uteslutas ur kyrkobönerna, »till dess att Vi
vidare förfara om resan och syftet därmed».
När det blev känt, vart Maria Eleonora begivit sig,
fattade ständerna det beslutet, att hennes förläning skulle
indragas till kronan, »eftersom änkedrottningen otvungen och
utan all skäl och rättmätig orsak haver övergivit sin enda
dotter och riket och i stället för en skyldig tacksamhet
vanhedrar riket så mycket hon kan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
